Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid efteråt förde man till mig en grå löfsångare och dennas tre
ungar. Dessa satte jag in i samma bur, och ungarna matades
af modern. Dagen därpå fick jag äfven två ur sitt bo nyss
utflugna näktergalsungar, hvilka jag släppte in till löfsångaren,
som upptog och matade äfven dessa. Efter ytterligare några
dagar insatte jag en kull af nästan flygfärdiga ärtsmygar och
något senare en kull af fem trädgårdsångare. Löfsångaren åtog
sig alla dessa, matade dem och sörjde för dem som en öm moder.
Med munnen full af mvrägg flög den lilla fostermodern idkeligen
från det ena hörnet af den rymliga buren till det andra, och
hvar-helst en hungrig fågelunge gapade efter föda, var hon strax till
hands. Men ej nog härmed, en af hennes uppväxande ungar
böljade följa sin förträffliga moders exempel och mata några af
de små, visserligen på ett barnsligt och lekfullt sätt, men
anlagen framträdde dock tydligt.»
»Här stå vi», inföll Goethe, »inför något gudomligt, som i
hög grad förundrar mig. Vore det så, att en dylik
barmhärtig-hetsbevisning äfven mot icke närställda genomginge naturen
som en allmän lag, då vore mången gåta löst, och man . skulle
med öfvertygelse kunna säga, att Gud förbarmar sig öfver
»korpens ungar, som ropa till honom».
»Utan tvifvel tyckes det vara en allmän lag», svarade hans
vän, »ty icke blott hos burfåglar utan äfven hos de fria har
jag iakttagit denna hjälpsamhet emot öfvergifna. Förra
sommaren fångade jag i närheten af Weimar två gärdsmygsungar,
hvilka sannolikt för första gången lämnat boet, ty de sutto i en
buske jämte sju syskon i en rad och läto mata sig af sin moder.
— Jag lade de två fågelungarna i min näsduk och begaf mig
till staden. När jag gått en stund, kom jag till en liten
skogsdunge. »Här», tänkte jag, »kan du i ro titta på dina
gärdsmygar.» Men då jag öppnade näsduken, lyckades båda
undkomma mig och försvunno strax i buskarna och gräset, där jag
förgäfves sökte dem. Tre dagar därefter kom jag händelsevis
till samma ställe, och då jag hörde locktoner från en rotgel,
antog jag, att ett näste måste finnas i närheten, livilket jag
efter en stunds letande också ganska riktigt fann. Men huru
stor blef icke min förvåning, då jag i boet jämte nästan
flygfärdiga rotgelungar äfven påträffade mina båda små gärdsmygar,
hvilka här funnit ett hem och i godan ro läto mata sig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
