Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T-ljudet tecknas med dt i supinum på då
(injinitiven) ändas på - da (eller -).
(Alla satser läsas i flertal.)
Ex.: Hvilken har sändt dig hit? (Hvilka hafva sändt eder
hit?) Hvartill hade du r&dt honom? (Hvartill haden I rådt
dem?) Han har redan tändt ljus. (De hafva redan tändt ljus.)
— Smeden har lagat l&set. (Smederna hafva lagat låsen.) Jag
har ridit fort. (Vi hafva ridit fort.)
Som en särskild förberedelse till denna regel hör
naturligtvis flitig öfning i verbens böjning, i synnerhet med hänsyn till
supinum. Härunder bibringas lärjungarne förmåga att igenkänna
denna verbform. Det förnämsta kännetecknet är helt visst:
Supinum är en oböjlig verbform (lika i ental och flertal), som
ändas på t-ljud. De fyra olika ändelserna för supinum (-at,
-it, -t och -tt) särskiljas, t. ex.: laddat är supinum på -at,
bjudit är supinum på -it o. s. v. (Man kan lika gärna såga:
laddat är en oböjlig verbform på -at etc. På samma grund: troende
är en oböjlig verbform på -ende.) — Lärjungarne må ock öfvas
att ur att-formen uttaga verbets stam.
Under dessa förberedande öfningar vare metoden: 1)
Satserna läsas i flertal, för att barnen må igenkänna supinum; 2) ur
att-formen uttages verbets stam; 3) böjningsändelsen för supinum
beaktas. Härigenom böra lärjungarne komma därhän, att de vid
rätt8krifningen i fråga om supinum på -at och -it aldrig känna
någon ovisshet, när det gäller att beteckna t-ljudet, och att de
raed afseende på verb med vokal i stammens slut likaledes äro
vissa på dess ändelse för supinum: -tt.
Vid rättskrifningen kan på denna grundval förfaringssättet
blifva: 1) I supinum på -at och -it tecknas t-ljudet utan tvekan
med t; 2) i andra fall tages verbets att-form (och stam); ändas
därvid att-formen på -da (eller -dja), tecknas helt naturligt
t-ljudet med dt. Ex.: Jag har skadat mig. (Vi hafva skadat
oss.) a) Hvilken verbform? (Supinum på -at.) b) Beteckna
ordet! — Hade du bundit kransen? (Haden I bundit kransarna?)
a) Verbform? (Supinum på -it.) b) Beteckna ordet! — Han har
rott ganska fort. (De hafva rott ganska fort.) a) Verbform?
(Supinum på -tt.) (Vid ovisshet: Att-formen? Stammen? Alltså
ändeisen för supinum?) b) Beteckna ordet! — Han hade redan
tändt ljus. (De hade redan tändt ljus.) a) Verbform? (Supinum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
