Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därför stöder sig också tron ofta vid en personlig grund.
Det stöd han då erhåller kallas auktoritet. Jag vill belysa
detta förhållande med ett par exempel. År man ute i storm
och hög sjö, så att det kan vara fråga om huruvida fartyget
skall trotsa elementen, går man gärna till fartygets kapten och
frågar, huru han tror, att det skall gå. Svarar denne, att det
icke är någon fara, då fattar den sviktande tron mod. Se där,
hvad kaptenens auktoritet betyder! Likaså går man, när det
ryktet utkommer, att en bank, där man har penningar, är osäker,
till en sakkunnig person. Säger denne, att det icke är någon
fara, känner man sig lugn. Denne sakkunnige är då den
frå-gandes auktoritet. Tillämpas det sagda på den kristna tron,
får det en klar belysning, ty denna är icke en tro på lärosatser
utan en tro på Kristus. Lärosatserna hafva uppvuxit ur
forskningen i de heliga skrifterna och ur trosgemenskapen med
Kristus. Utan dem är tron oreflekterad, dunkel och, såsom
erfarenheten visar, tillgänglig för villfarelser på alla håll
och kanter. De säga oss dessa trossatser, hvad vi hafva i
Kristus; men Kristus själf är innehållet, ja, själfva kärnan i
vår tro.
Både erfarenhetstron och auktoritetstron kan vara mer eller
mindre viss. Den kan utgöra en förmodan, ett antagande o. s.
v., men den kan också innebära den fullaste visshet. En tro,
hvars innehåll är verkligt, kan vara fullt viss, en falsk tro likaså.
Men å andra sidan kan en sann tro vara mycket svag.
Martyrhistorien visar, huru fast en sann tro* kan vara, och de sorgligt
bekanta häxprocesserna under 1600-talet ådagalägga, hvilken
kraft den falska tron kan besitta.
Men fastän vissheten är lika, är resultatet för den troende
icke detsamma. Förliden sommar hände ute i skärgården, där
jag bodde, att en 6-årig gosse helt plötsligt försvann. Man
letade flera timmar efter honom men förgäfves. Sist fann man
honom: han hade fallit ned från ångbåtsbryggan och stod på
bottnen hållande sig fast vid en påle. En annan dag kantrade
en båt och den, som seglade däri, kom i vattnet men fattade uti
en åra och höll sig uppe. Den förres trosgrund blef hans död,
den senares hans räddning. Allt beror då på hvad man tror:
den ene går med sitt fasta tag, sin fasta tro, förlorad, och den
andre blifver med sitt fasta tag räddad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
