Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledde Columbus till Amerikas upptäckande? Och hvem vågar
påstå, att det är tviflet, som ledt till våra dagars stora
uppfinningar? Eller var det väl tvifvel, som förde österns vise till
Betlehems krubba? Så är det icke heller tviflet, som leder
till den eviga sanningens finnande.
För tviflande själar är allt i rörelse. De hafva ingen fast
punkt att stå på, meckin de undersöka, de stå som på ett gungfly,
ovissa om det skall bära eller brista, och kunna icke i lugn
undersöka och pröfva. Men en forskning, som icke har annan
utgångspunkt, leder i de allra flesta fall till fömekelse.
Därmed är emellertid icke ett ord sagdt mot den sanningen, att
man för att komma till vetande i ett visst afseende måste
frigöra sig från en del fördomar. Den saken är ju själfklar. Tänk,
hvilka fördomar Columbus hade att frigöra sig ifrån! Men icke
desto mindre var tron den ledstjärna, som förde honom fram
till målet, och utan denna hade han aldrig blifvit Amerikas
upptäckare. Och från hvilka fördomar måste icke en fömekare
frigöra sig, innan han kommer till ett vetande, som består! De
äro i sanning många och stora.
Lika visst är också, att den kristna trons bekännare hafva
att lösgöra sig från en hel del fördomar. Men att, såsom ofta
sker, kalla en människa, som så pröfvar och sofrar sitt
tros-innehåll, tviflare, det är i högsta grad vilseledande.
I handlingssättet röjer tron sin art, om den är sann eller
hycklad, svag eller stark. Yi föreställa oss ett sjunkande
fartyg. Räddningsbåten är nedfirad, och kaptenen ropar: »Den,
som vill rädda sitt lif, må låta fira sig ned i båten; den, det
icke gör, är förlorad.» Den, som nu lyder och låter fira sig
ned i båten, visar därmed, att han tror kaptenens ord; men
den, som stannar å fartyget, röjer, att han icke tror. Antingen
tror han icke, att fartyget skall sjunka, eller ock tror han detta
men däremot icke, att båten skall bära, hvarför han beslutar
dö, där han är.
I detta och dylika fall kräfver tron ovillkorligen en
af-görelse, och denna står så nära tron själf, att vi räkna den som
en sida af tron och icke erkänna någon tro såsom verklig, med
mindre den är förenad med en sådan afgörelse. Det finns
tros-föremål, som äro mig alldeles likgiltiga, men hvilka för andra
hafva stor betydelse. Hvad en landtman företager sig, beror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
