Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goda inflytelser göra sig gällande, så kan också ett barn arta
sig väl, trots den skola, det genomgår, icke är god.
Det är skolans plikt att uppfostra, den äger också, när allt
är, som det bör vara, medel och krafter därtill, hvilka äro mycket
verksamma. I tider, sådana som den närvarande, då det
uppväxande släktets vanart tyckes arta sig till en sedlig epidemi,
må skolans lärare och målsmän därför i ödmjukhet och
sanningskärlek undersöka, om något ytterligare från deras sida kan göras
för att motstå det onda. Tiden är nu alltför allvarlig för att
gnabbas, om hvem som är den mest skyldiga, skolan eller
hemmet. Må båda göra sin plikt. Om en båt kantrat, lär väl
besättningen hafva annat att göra än att tvista om hvem som
var skuld till olyckan. Så också vi. För själfberöm ägnar sig
tiden icke i ringaste mån. Hvad skulle man väl berömma
sig af?
Först af allt är då af nöden, att vi lärare pröfva vårt allra
innersta och eftersinna, hvad som är drifkraften i vår lifsgärning.
Beräkning på egen fördel, nytta eller ära drifver också till
arbete, äfven till arbete för barnens uppfostran, men i sann
mening uppfostrande, förädlande blifver det arbetet icke. När
Pestalozzi, hvars minne vi i dessa dagar med stor tillslutning
firat, såg tillbaka på ett skede af sitt lif, närmast på arbetet i
Stans, kunde han därom säga: »Mitt verk är det icke, det är
Guds; min var kärleken, med hvilken jag sökte, hvad jag icke
kände, och tron, med hvilken jag hoppades, där jag intet såg.
Om jag anser det såsom mitt verk, såsom det verkligen är, så
var ingen människa på jorden mera oskicklig därtill än jag, och
dock utförde jag det. Det gjorde kärleken, — den har en
gudomlig kraft, när den är sann och icke skyr korset.» Kunna
vi säga detsamma om vårt verk, väl oss då! Bedrifva vi vårt
arbete under ödmjukt erkännande, att saken är Guds, och att
äran tillkommer honom, arbeta vi i tro och hopp till Gud, äfven
då vi intet se, och utgifva vi oss i kärlek för de barn, man
anförtrott oss, då äro vi utan skuld. Må vi pröfva, om det är så.
* *
#
Den omständigheten, att vanarten frodas bland dem, som
blifva efter, flyttas ned, släpas med eller hvad det heter, bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
