- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 15 (1896) /
21

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gäller barnens tukt, skola nödgas uppträda såsom åklagare inför
en annan, som skall döma emellan dem och barnen. Och hvad
skall en sådan, att jag så må säga, juridisk aga verka? Sällan
torde den verka till välsignelse. Kräfver man, att läraren i
skolan skall stå i faders ställe, då måste man ock lämna honom
en faders rätt öfver barnen. Det är väl icke heller farligt att
lämna lärarne i ^Stockholm den rätten? A landsbygden sköter ju
lärarepersonalen den saken mycket väl. Kort sagdt: att
återlämna riset i den enskilde lärarens vård är en sak, som ej bör
uppskjutas. Troligt är, att dess bruk efter en sådan omflyttning
icke blifver mera allmänt än det nu är; ty nu, när barnen veta,
att den enskilde läraren icke äger att bruka riset, tillåta de sig
mycket, som de i annat fall aldrig skulle våga. En sak är
dessutom alldeles viss: mycken olämplig kroppsaga, som nu
förekommer i strid mot gällande stadga, skulle då upphöra. Då
man hör ett och annat härom, undrar man, om vederbörande vet,
huru det nu kan gå till.

# *

*



Bekant från Greklands bättre dagar är, huru man i Sparta
uppfostrade barn och ungdom. Om de på gatan eller på
offentliga platser gjorde sig skyldiga till något ohöfviskt, t. ex. brusto
i artighet mot de äldre, så ägde dessa rätt att utan vidare på
stället tukta dem, och de gjorde det med eftertryck. Fråga har
uppstått, om denna sed skulle kunna återupplifvas, om vårt folk
skulle vara villigt att ikläda sig ett slags allmän värnplikt mot
de ungas vanart, bestående däri, att hvarje till mogen ålder
kommen man eller kvinna skulle i de fall, då minderårigas
vanart träder fram, ingripa, förmana och afstyra, och om de felande
barnens föräldrar skulle tillåta det. Ja, om man kunde
åstadkomma ett sådant oraslag i tänkesättet, då vore det ingen nöd.
Men det lär icke gå lätt. Den, som nu vill göra något försök
i denna riktning, råda vi att beräkna bekostnaden, ty man kan
skada då man vill gagna, man kan få motstånd, där man väntar
hjälp. Mod behöfver man således och kraft i armen tillika.
Annars kan risken vara för stor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:46:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/15/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free