Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckas erhålla plats i seminariet. Seminariekursen kan således i regeln
icke afslutas före 21 år, ofta först senare. Enligt kollegiets uttalade
åsikt bör filosofie kandidatexamen kunna afslutas vid 22 år. Förutsatt
att den utexaminerade lärarinnan och filosofie kandidaten omedelbart
efter studiernas afslutande börja sin profårskurs, är skillnaden i ålder
dem emellan icke så stor, att någon större mogenhet blott på grund
däraf kan påräknas hos den senare. Därtill kommer, att den förra
redan minst ett par år före inträdet vid seminariet haft lärarinnekallets
ntöfvande som sitt mål och under fem år arbetat stadigt med detta mål
i sikte, hvaremot den senare knappast kunnat så tidigt bestämma sig
för inträde på lärarebanan, åtminstone har hon ej beredt sig därför
annat än genom teoretiska studier. Resultatet af den seminariebildade
lärarinnans arbete är visserligen ej de vetenskapliga insikter, som
filosofie kandidaten tillägnat sig, men torde med allt skäl kunna anses
utgöras af ett mera vaket intresse för undervisningen och en större
mogenhet därvidlag, än hvad den kan förutsättas äga, som alls icke
befattat sig med undervisning.
Den praktiska utbildning, som lärarinnorna vunnit genom sin
seminariekurs, måste till arten — om äfven icke till graden — vara
närmast lika den, som fil. kandidater vinna genom profårskursen vid ett
allmänt läroverk. Det antal timmar, hvarunder det åligger de förra
att auskultera i normalskolan, utgör tillsammans med öfningslektionerna
visserligen blott 133, således icke fullt hälften af profårskandidaternas
vid de allmänna läroverken, men därtill kommer ett ganska stort antal
frivilliga timmar — i tredje årsklassen växlande mellan 30 och 60 —,
hvarunder eleven följer undervisningen under en längre tid. Enligt
uppgift begagna eleverna sig i regeln af det tillfälle, som erbjuder sig
för dem till att så följa undervisningen. Auskulteringstimmama och
öfningslektionerna fortgå under hela seminarietiden men infalla till
största delen under andra och tredje läsåret. Just därför, att de äro
fördelade på en längre tid, böra de vara af vida större nytta, än hvad
som skulle vara fallet, om samma antal timmar sammanträngdes inom
en kortare tid. Man bör därför, utan att anses göra sig skyldig till
öfverdrift, kunna påstå, att seminarieelevernas 133 (till 193) timmar
kunna uppväga hälften af profårskandidaternas vid de allmänna
läroverken 300 timmar. Erhålla lärarinnorna sedan genom ett halft års
ytterligare utbildning vid ett folskskolelärarinneseminarium nödig
kännedom om folkskolans arbetsmetoder, så böra de med hänsyn till det
kraf, ett seminarium ställer på läraren, kunna i praktiskt hänseende väl
mäta sig med de från profårskursen vid de allmänna läroverken
utgångna filosofie kandidaterna.
Att utsträcka lärarinnornas profårskurs till ett år på den grund,
att »de behöfva samtidigt bedrifva omfattande teoretiska studier», torde
ej vara nödvändigt. Att orda om deras teoretiska insikter är här ej
rätta platsen, men eftersom kollegiet berört denna sak. må åtminstone
påpekas, att de näppeligen vid profårskursen skola välja just det ämne,
i hvilket de behöfva särskildt bedrifva omfattande teoretiska studier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
