Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.
Moralundervisning eller kristendomsundervisnihg.
År 1882 afskaffades kristendomsundervisningen i de franska
folkskolorna, och i dess ställe insattes s. k. »moralundervisning»
såsom obligatoriskt ämne. I landets ledande kretsar trodde man
sig därmed ha gjort ett framsteg och ansåg sig med detta
utmärkta medel kunna höja ungdomens sedliga ståndpunkt samt
därigenom äfven kommande generationer. Med stor ifver
studerade man nu också moral vid seminarierna, och äfven i
skolorna omfattades denna nyaste modeartikel med den första
kärlekens värme. Men lärarne i moral råkade snart i stor
förlägenhet: hvad är moral, hvad ingår i detta ämne, huru långt måste
man gå för att å ena sidan icke blifva trivial och å andra sidan
icke »religiös»? Oklarheten i fråga om detta ämnes omfattning
och ändamål var således den första och djupast liggande brist,
med hvilken detta det franska skolväsendets nyfödda barn
laborerade.
Icke desto mindre hoppades man glänsande resultat. Ar
1889 skulle för hela världen visa Frankrike i dess sanna storhet,
och bland de många områden, på hvilka man ville glänsa, skulle
icke heller skolväsendet fattas. Regeringen hade därför
förordnat, att alla rektorer och inspektörer för folkskolorna skulle
insända berättelser — och särskildt angående moralundervisningens
ståndpunkt och resultat. Man hade ju bakom sig en sjuårig
erfarenhet, således kunde man också våga att se efter frukterna
på detta kulturträd. Snart hade också 558 mestadels rätt
utförliga och — något hvari fransmännen i allmänhet äro oss
öfver-lägsna — väl utarbetade berättelser ingått. Dekanen vid den
protestantisk-teologiska fakulteten i Paris, Fr. Lichtenberger, har
ordnat och bearbetat dem samt utgifvit dem i ett digert band.
Vi kunna icke hysa något tvifvel om hans objektivitet och
opartiskhet vid deras offentliggörande: han har att göra med
offentliga aktstycken, och dessutom är Lichtenberger en
försvarare af principen om folkskolans sekularisering. Därför bör
hans dom förr luta åt den motsatta sidan än åt vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
