Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålder skulle vara skolpliktiga, att staten skulle ansvara för att alla
kommuner försåges med tillräckligt antal skolor och lärare, att
undervisningen skulle vara fullkomligt kostnadsfri, och att undervisningen
samt lärarepersonalen skulle vara »världsliga». Tillika utgåfvos
fullständiga och noggranna läroplaner för undervisningen.
Stadgandet om skolornas »världslighet» innebär, att undervisning
icke får meddelas af personer, som äro präster eller tillhöra någon
religiös orden, att prästerskapet icke får utöfva någon tillsyn öfver
skolan, samt att religionsundervisning icke får i densamma meddelas.
En dag i veckan utom söndagen skall vara fri från skolundervisning,
på det att barnen må vara i tillfälle att erhålla den
religionsundervisning, som föräldrarna ombesörja, i andra lokaler än skolans d. v. s.
vanligen i kyrkan. En viss tidsfrist för genomförande af
lärarepersonalens »förvärldsligande» måste naturligtvis lämnas för att ej föranleda
många skolors stängning. Hvad lärarne angår, utgick denna frist år
1891, men för lärarinnor bestämdes blott, att inga tillsättningar af
nya lärarinnor tillhörande ordenssamfund skulle äga rum. För
närvarande lära alla lärare i offentliga skolor vara lekmän, men ett par
tusental ordenssystrar torde ännu tjänstgöra som lärarinnor.
Orsaken till religionsundervisningens borttagande ur skolorna ligger
i främsta rummet hos prästerskapet själft. Dess härsklystnad och
ovilja mot all frigörande kunskap hafva nödgat folkundervisningens
förkämpar att beröfva detsamma allt inflytande på skolan. På samma
gång gjordes religionsundervisningen till en kyrkans och familjens sak,
och skolan förklarades neutral i religiöst hänseende. Det sätt, hvarpå
religionsundervisningen förut bedrefs såsom en tanklös utanläxa, hvilken
först vid läsningen för prästen fick tillämpas på förståndet och hjärtat,
gjorde visserligen förlusten för skolan till utseendet ringa. Men den
fientliga motsats, som under den våldsamma striden gjort sig gällande
mellan kyrka och skola, mellan religion och folkundervisning, har burit
och måste bära ödesdigra följder för det franska folkets moraliska
uppfostran.
Då man talar om dessa följder, torde man likväl böra observera,
att hvad som framställes såsom följd, ofta på samma gång är orsak.
Religiös likgiltighet och därmed sammanhängande sedligt förfall både
inom staten och kyrkan äro ett gammalt, inrotadt ondt, som i sin mån
förorsakat religionsundervisningens borttagande ur skolorna, på samma
gång som det ytterligare följt däraf.
De franska undervisningsanstalterna delas i tre ordningar:
primärundervisningsanstalter, sekundärundervisningsanstalter och högskolor.
Till det första slaget höra alla anstalter, som hafva beröring med
folkundervisningen d. v. s. moderskolor, folkskolor, högre folkskolor
och normalskolor (seminarier).
Folkundervisningen är en statens angelägenhet, statens myndigheter
ordna och bestämma allt, och lärarne äro statens tjänstemän. Likväl
har staten icke monopol på undervisning, utan privata skolor få finnas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
