Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej hållits något slags examen på 7 års tid. Skolans lärare var
därmed alldeles icke belåten. Ty i synnerhet under senare
delen af vårterminerna, när skolbarnen funno det angenämare
bland solljus, grönska och blommor än inom skolans väggar,
begärde många »lof», oftast utan verkligt skäl, andra blefvo
borta utan tillstånd, och mot slutet fanns blott ett litet fåtal
kvar. Läraren, som till och med var nitisk i sitt kall, medgaf
ock, att detta äfven på honom verkade förlamande. — Erkännas
måste likväl, att ett sådant oefterrättlighetstillstånd äfven i vår
folkskolas första tid var ett sällsynt undantag.
Den ordningen blef nämligen från och med antydda tid
vanlig, att examina höllos i hvarje skola icke endast en gång
om året utan ock mångenstädes både vid vårterminens och
höstterminens slut. Från 1850-talet minnes jag väl
skoiför-hållandena i synnerhet i ett annat pastorat än det ofvannämnda.
Prosten, som förut varit lärare vid allmänt läroverk i Stockholm,
var väl förtrogen med skolarbetet och vakade nitiskt öfver
pastoratets folkskolor, som i början voro blott en i moderförsamlingen
och en i annexet. Ofta besökte han dem under deras
hvardagsarbete och gaf lärarne anvisningar och råd. Vid examina
infann han sig alltid, äfven i annexets folkskola. En examen i
denna senare framstår ännu lifligt för mitt minne. Skolsalen
var prydd med blommor och grönt. Långbänkarna voro
fullsatta med skolbarn. I öfrigt var salen fylld med äldre åhörare,
mestadels barnens föräldrar, särdeles deras mödrar. Prosten
examinerade själf i de flesta ämnen. Månget barn förvirrades
af hans skarpa blick; hans sätt att fråga föreföll ock somliga
barn främmande; följden blef, att det hela icke gick 6å alldeles
efter önskan och att examinatorn ej visade någon synnerligen
belåten uppsyn. Slutligen önskade han höra barnen sjunga några
skolsånger. Skolläraren, som tillika var organist och klockare,
hade väl öfvat barnen däruti. När prosten fick höra de enkla
sångerna sjungas åtminstone tämligen väl och af friska
barnröster, klarnade hans anlete, och efter sångens slut gick han,
rask i vändningarna som han var, rakt fram till skolläraren och
omfamnade honom. Så omstämd höll han strax därpå i
hjärtliga ordalag ett kort afslutningstal, så att slutet blef godt. —
En och annan bland åhörarne ansåg dock, att prosten ej
handlade rätt mot läraren och barnen genom att själf examinera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
