- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 15 (1896) /
165

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2. Uppfostran till själfständighet.

(Meditation.)

Själfständighet är ett ord, som af gammalt har hög kurs.
Några vilja anses vara själfständiga, andra sträfva efter att
blifva det. Men mycket olika äro tankarna om hvad det
betyder att vara själfständig. Olika är också den ifver, hvarmed
man söker själfständigheten, och vi dt skilda de vägar, på hvilka
den ene och den andre tror sig nå det efterlängtade målet.
Härmed sammanhänger den sorgliga erfarenheten, att många
söka utan att finna.

Själfständighet är enligt ordets härledning att kunna stå
för sig själf, vara en man för sig, så att man själf beslutar,
hvad man gör och låter, hvad man lider och hvad man icke
tål o. 8. v.

Våra förfäder synas hafva skattat denna lycka högre än
det släkte, som nu är. Därom här man många vittnesbörd,
t. ex. i Hdvamål. Med all rätt låter därför Geijer odalbonden
säga:

>Må ho som vill gå kring världens rund,
vare herre och dräng, den det kan!

Men jag står helst på min egen grund
och är helst min egen

Fullkomligt själfständig ar endast en, nämligen Gud, och
ingen mer kan blifva det. Han ekrifver lagar för allt och
alla, men ingen lagstiftar för honom; han gifver alla råd men
tager ingens, hjälper alla men behöfver ingens hjälp.

I förhållande till honom kan således ingen blifva
själfständig. Men beroendet af honom kännes icke tungt. Vi
sjunga ju i en af våra kyrkopsalmer:

yFader! Allt i dig sig gläder.

Du föder allt, och allt du kläder

och vårdar med din högra hand:

stjärnan du på fästet leder

och minsta kräk dess väg bereder

och vakar öfver minsta grand,

dig fågeln i sitt ljud

och liljan i sin skrud

fader kallar.> (Sv. ps. 3r 4.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:46:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/15/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free