Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärnor, af hvilka en dödar de båda andra på det sätt, att den
ensam förtär den söta modersmjölken. Den ena stackarn äter
upp den andra. Bland djuren förhåller de^ sig på liknande sätt.
Ett slags getingar lägga sina ägg i kålmaskar, och getingynglet
äter sedan af sin värds kropp. Och tänkdm blott på bromsen
och ledsnuten m. fl. insekter, huru de pina boskapen! Vi kunde
äfven hämta talande exempel ur rofdjurens lif. Ja, om man
tager sig för att undersöka, skall man finna, att hvarje blad i
naturens stora bok mer eller mindre tydligt talar om en strid
för själfständighet en, hvilken aftvingar skapelsen stönande
suckar.
Men låtom oss nu, sedan vi sett, huru det är med naturens
frid, återvända till människovärlden! Den kamp, som där
utkämpas, är oss alla väl bekant. En myt förtäljer, att ett par
jättekvinnor en dag hade från underjorden kastat upp ett par
klipphällar på Midgårds yta. Af dessa förfärdigades ett par
kvarnstenar, hvilka skänktes till konung Frode Fridleifsson,
och denne använde dem till en kvarn, som han lät uppföra,
Grotte kallad. Nu hände sig, så förtäljer myten vidare, att
dessa jättekvinnor under ett krig i Svithiod tillfångatogos och
såldes som trälinnor till konung Frode, och han använde dem
till att draga den stora Grottekvarnen. I början gick allt väl:
de malde guld’ och trygghet åt konungen samt fred åt hans
folk och välvilja mellan människor. Men då Frode, förhärdad
af guldlystnad, vägrade dem nödig hvila, malde de eld och
död öfver honom, ja, de läto kvarnen gå med sådan fart, att
stenarna sprucko och resvirket störtade ihop.
Denna myt tyder vår nyss bortgångne tänkare och skald
Viktor Rydberg i den nya »Grottesången» så, att
industrialismen med dess omätliga guldhunger och stormande brådska är
Grottekvarnen, hvilken med hvarje år varder allt tyngre,
kräf-ver allt större arbetskraft, tager allt vildare fart och mal ve
och förbannelser i ökad mängd öfver vår jord.
Kung Frode sitter på sin tron. Då träder mammons
kansler fram och säger:
>Dina trälars kraft förslår ej,
fastän hundra tusen män,
och den helga kvarnen går ej,
om ej flera draga den.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
