Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
statsmän skulle skynda att studera. Lycklig skulle också mången
kamratkrets känna sig, om den hade att glädja sig öfver sådant
förhållande.
Den allmänna välviljan liknar kärleken däri, att den
omfattar alla och icke utesluter någon; men den är för svag och
skiljer sig, som vi sedan skola se, just därigenom från kärleken.
Vida starkare och varmare är vänskapen. Men denna kan icke
omfatta alla, och därigenom skiljer den sig från kärleken, som
icke gör åtskillnad. Man kan väl med sanning säga: »Jag vet
rrlg icke hafva någon ovän»; men man kan icke med sanning
säga: »Jag är vän med alla», ty antingen är det ett tomt. ord
eller ock förblandar man vänskap med allmän välvilja. Ofta
framträder oklarhet i vänskapens uppfattning, ofta brister i
uppfyllelsen af dess kraf, hvarför också någon sjungit: »Här flyktar
vänskap som drömbilden bort»; och dock — huru sanna äro
icke skaldens ord: »En man förutan vänner, om än så stark, dör
hän som stam i öknen med skalad bark.»
Vänskapen kan efter all erfarenhet vara af två slag. Men
både det ena och det andra måste skiljas från det slags berusning
eller förtjusningsfeber, som kan fatta två unga och lika hastigt
går. Det är i synnerhet flickorna, som ha det ryktet om sig
att på detta sätt lätt antändas, hvarför man ock talar om
flickvänskap såsom någonting mycket tillfälligt. Om man
tager en sådan feberyrsel för vänskap och med yttre band
och sigill, som icke med heder kunna brytas, beseglar
densamma såsom en vänskap för lifvet, så har man, att jag så må
säga, vigt sig vid olyckan. Mången går också till sin skol-
gärning med en viss snattrande förtjusningsfeber, som alls icke
kan uppbära ett verkligt uppfostringsarbete.
Jag sade, att vänskapen är af två slag. Somlig vänskap
beror på någon välgärning, som framkallat tacksamhet. Det är
en allmän erfarenhet, att människor, som man bevisat stora
välgärningar och hvilkas vänskap man på grund däraf vunnit,
kunna slå om och, när de icke längre kunna få eller behöfva
ens hjälp, blifva ens ovänner, oaktadt man ingenting har gjort
dem. Jag har erfarit mycket litet af den saken, men jag har
hört andra klaga bittert. Tacksamhetsvänskapen är alltså skör
och opålitlig, och såsom drifkraft i skolan duger den alls icke.
Tidskrift för folkundervisningen, år g. 1896. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
