Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har hört äldre elever omtala, att det fanns kamrater, som
mutade barnen i öfningsskolan »att vara snälla» under deras
öfningslektioner. Sådant är rent af taktlöst.
Vänskapen kan ockå äga en fastare grund, nämligen likhet
i intresse, viljeriktning och sträfvanden. Ordspråket säger ju,
att »kaka söker maka», »lika barn leka bä6t» o. 8. v. Men
likhet i intellektuell begåfning räcker icke till. Två snillen kunna
lefva i fiendskap. Annu mindre förslår något yttre, t. ex.
likhet i yttre lefnadsställning. Men likhet i viljeriktningen utgör
en säker grund, i synnerhet om temperamenten icke äro alltför
skilda.
I ett vänskapsförhållande af detta slag kan man för visso
komma till sina lärjungar, dock sällan till alla, ofta endast till
ett fåtal. Uppstår sedan hos ett annat antal af barnen
tack-samhetsvänskap för lärarinnan, då finns det alltid stora utsikter
för ett framgångsrikt uppfostringsarbete. Men icke är
vänskapen den drifvande kraften; den är en sidokraft af högt värde,
men oftast en produkt af den stora kraft, som skall utföra allt,
jag menar kärleken.
Vänskapen söker sitt eget, midt under det den söker vännens
bästa. Om han icke alltid väntar yttre fördelar, så söker han
dock njutningen af vännens sympati; om vi vilja vara ärliga
mot oss själfva, så måste vi bekänna, att det är så. »Kärleken
söker» däremot »icke sitt», det har en högre vishet lärt oss.
Vi hafva allt från barndomen lärt oss att pröfva vår kärlek
på gärningarna. När detta prof skall verkställas, få vi icke
tänka efter, hvad vi gjort för att vinna tacksamhet, vänskap,
beröm, tillfredsställelse och dylikt, eller hvad vi gjort på grund
af naturlig sympati, utan hvad vi gjort och äro beredda att
göra i det fördolda mot otacksamma och onda, ty jämt så
mycket älska vi. Då jag en gång framställde detta förhållande,
utbrast en af de närvarande: »Då har jag aldrig älskat någon
människa», och jag kunde naturligtvis hvarken säga nej eller
ja, ty den saken måste enhvar själf afgöra. Men sådan är den
kärlek, om hvilken det gäller, att nntet , som icke vinns af
kärleken, som lider». Därför har den också så stort värde i
himmeln och på jorden, den är allt, hvad Gud och människor
fordra af oss. »Alskar du mig?» är, säger Topelius, »den stora
frågan, som går genom himmeln och jorden, lifvet och döden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
