Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som begynner vid den låga vaggan och icke upphör vid den
djupa grafven, utan fortfar att ljuda och ljuda ännu långt bort
i den ändlösa evigheten.» »Älskar du mig?» är också den etora
examensfråga, hvarpå vår rätt att inträda i skolans tjänst beror.
»Älskar du mig?» frågar den allsvåldige, och kan du i
ödmjukhet sucka åtminstone ett: »Herre, jag vill älska», då skall han
svara: »Gå då och arbeta i min vingård!» »Älskar du mig?»
frågar också hvarje litet barnahjärta, när du trädeT in i skolan,
och finna de då, att du älskar, så skall du för visso sanna
det ordet, att » intet finns, som icke vinns af , som
lider».
Detta ord, är som bekant, ursprungligen sagdt om den
fullkomliga kärleken, men det har också sin tillämpning på vår
kärlek och det i samma mån denna liknar Guds. Liksom det
finns en tankeriktning, som menar, att allt uppfostringsarbetes
mål är vunnet, blott man bibringar barnen riktiga och rätt
ordnade föreställningar, så finns det en annan, som håller före,
att det sedliga idealet är jämvikt mellan egoism och al truism,
d. ä. mellan själfviskhet och kärlek. Men hvarken den ena
eller den andra åskådningen har stöd, vare sig i erfarenheten
eller i Guds ord. Sådana jämviktsmänniskor kunna sannerligen
icke uträtta mycket godt i världen och allra minst i skolan.
Aldrig hade vi haft en Pestalozzi, aldrig en Francke, aldrig en
Oomenius, sådana, som vi nu i pedagogikens historia lära känna
dem, om de varit sådana där jämviktsmänniskor, och han, som
är allas vår lärare, aldrig skulle hans kärlek fått nita hans
händer och fötter vid korsets stam, om jämvikt mellan kärlek och
egoism varit hans ideal. Den, som lämnar själfviskheten ena
handen och halfva hjärtat, kan icke uträtta mycket godt i
världen, allra minst dock i uppfostrans tjänst. Ty det är icke
om en kärlek, som tager ut sin rätt, utan om en, som lider
och uppoffrar, icke om en half utan om en hel kärlek, som det
säges, att -»intet finns, som icke vinns af kärlekem.
Den, som saknar denna kärlek, är såsom en dvalhänd:
han står vid barnahjärtats port men slipper ej in, har nyckeln
i hand men kan icke öppna, klappar på men förgäfves, känner
alla metodikens och pedagogikens nyckelgrepp men står icke
desto mindre rådlös, ropar men får intet svar. Blott fattas,
men detta är nog. Funnes detta, skulle hjärteportarna springa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
