Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutsatser af sådan beskaffenhet, att de innebära möjlighet till en
menlig inverkan på hans pedagogiska åsikter och på dem grundade
verksamhet. Då han enligt sitt eget medgifvande icke här framlagt
ett genomfördt system utan blott »fragment», kan ej heller af denna
anmälan väntas en detaljerad granskning af hans ståndpunkt i detta
hänseende. Några erinringar må dock göras.
Hvad först beträffar förhållandet mellan kropp och själ, så ligger
det mera af sanning i prof. Stahls af förf. förkastade påstående, att
själen med hänsyn till sina ändamål uppbygger kroppen och ger den
dess lif, hvilket populärt kan uttryckas med att kroppen är besjälad,
än det ligger i förf:s redogörelse för t. ex. huru vi förvärfva kunskaper
(sid. 11). Däraf att de psykologiska företeelserna under vår nuvarande
tillvarelseform i en sinnevärld framträda i förbindelse med fysiska
processer i hjärnan och därigenom blifva äfven fysiologiskt
bestämbara, följer icke, att de skulle vara blott på detta sätt bestämbara.
Om än själen genom kroppen såsom organ träder i beröring med
sinnevärlden, än i denna utmejslande sina idéer, än ur densamma
mottagande intryck, så är dock den i hjärnan lokalt uppstående processen,
den må betraktas hur fysiologiskt som helst, icke tillräcklig grund för
den i samband därmed uppstående medvetna förnimmelsen. Psykiska
tillstånd kunna icke mätas efter samma måttstock som fysiska krafter
eller kemiska omsättningar.
På en egendomlig företeelse, som litet hvar torde hafva erfarenhet
af, må här uppmärksamheten fästas. Det händer stundom, att »minnet
sviker» i ett ögonblick, då vi begära dess tjänst. Vi anstränga oss —
men förgäfves. Då lämna vi ämnet och sysselsätta våra tankar med
något annat. Midt under detta senare tankearbete uppdyker kanske
helt plötsligt i vårt medvetande utan någon yttre anledning det, som
vi förut med uppbjudande af all vår förmåga icke voro i stånd att
framkalla. I djupet af vår varelse, dit vårt medvetande icke mäktat
tränga, har oss omedvetet försiggått ett arbete, hvars resultat nu med
ens föreligger. Snillets skapelser födas understundom på detta sätt,
och tänkaren får ej sällan af denna hemlighetsfulla makt ett ljus
kastadt öfver idéer, som trots all hans skarpsinnighet ej dittills låtit
sig ordnas. Kan man med någon rimlighet påstå, att sådant äger sin
tillräckliga förklaringsgrund i en lokalt bestämbar fysiologisk process?
Sid. 42 f. anger förf. känslan såsom den djupast liggande orsaken
till våra handlingar — en sak, hvarpå anmäl, ej nu vill inlåta sig,
om än lusten därtill kunde sägas fresta med ett visst behag — sid.
48 f. påstår förf., att förnimmelser införa (kursiveringen af anmäl.)
känslor, och sid. 126 förklarar förf. rent ut: »vi böra dock komma
ihåg, att religiösa känslor äro lika litet som andra medfödda». De
måste »förvärfvas». Från två synpunkter vill anmäl, bemöta detta.
Om känslan är den djupast liggande grunden till våra handlingar, om
vidare känslan, som väl här är ett genusbegrepp för alla de olika
känslorna såsom species, är förvärfvad, huru uppstår i den långa
kedjan af orsak och verkan den första handling, hvarigenom den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
