Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslan »förvärfvas», och huru går det med människans Nu
till den andra synpunkten! Känslolifvet är ett konstituerande element
i själslifvet; ett lif kan icke existera utan i och genom en mångfald,
som är dess yttringar; känslolifvets yttringar äro känslor. Födes
människan med ett känslolif — och det måste hon göra, om hon
födes med själ; eller kanske hon »förvärfvar» den med ur den
om-gifvande sinnevärlden? —, så måste detta lif vara enheten i och
tillägg af åtminstone potentiella känslor. Men att en känsla öfvergår
från potentialitet till aktualitet, är icke detsamma, som att hon
»införes» eller »förvärfvas». Att utom människans kropp liggande
företeelser gifva anledning till aktualiseringen af en viss känsla, är en
annan sak. Man kan ock uttrycka detta så, att den yttre
anledningen ger känslolifvet en viss bestämdhet, enär dess (känslolifvets)
bestämningar äro känslorna.
Mot förf:s påstående, att icke ens religiösa känslor äro medfödda,
vill anmäl, särskildt inlägga en gensaga med den modifikationen, att
visserligen icke alla i tiden uppkommande, olika skiftande religiösa
känslor äro i denna sin bestämdhet medfödda, men det gemensamma
i dem alla, som betecknas med genusbegreppet religiös känsla eller
känsla för det gudomliga, det är hos människan alldeles afgjordt något
ursprungligt eller medfödt. Det finnes icke något folk, huru lågt det
än må stå i utveckling, som saknar religiösa aningar. Ett stundom
hördt motsatt påstående har visat sig härröra från bristfällig
kännedom om ett visst folks språk, särskildt i ordspråk nedärfda uttryck.
Nyare forskningar hafva till och med kunnat i dylika ordspråk
uppvisa monoteism såsom en ursprunglig religionsform.
Förf. hade alls icke behöft tillgripa denna åtgärd — man vore
frestad att säga denna våldsåtgärd mot ett psykologiskt faktum — för
att finna skäl mot — katekesläsningen. Om förfrs polemik mot denna
är i allo berättigad, låter anmäl, här vara osagdt, erinrar blott därom,
att samma sak kan göras på olika sätt och då med olika resultat.
Nog synes det anmäl. t. ex., som om man icke behöfde vara
bok-stafsträl i ordföljden (se ex. sid. 15!), blott saken — låt vara på
barnasätt — kommer fram. Likaså tyckes det anmäl., som om Guds
allmakt kunde genom ett det höga ämnet värdigare men icke desto
mindre åskådligt exempel belysas än genom att för barnens fantasi
framkalla Lindblad, knogande på en »väldig ventilationsugn» utför två
trappor (sid 16). I den tillfrågade gossens svar ser anmäl, en
omedveten — ironi.
Ett och annat vore nog att tillägga, men denna anmälan har
nu redan blifvit längre, än beräknadt var. Har anmäl, lyckats gifva
några antydningar om den rätta uppfattningen af psykologiska
företeelser, så är ändamålet med dessa rader icke förfeladt.
. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
