- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 17 (1898) /
28

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tages i anspråk, och att lärarens medverkan sker så förtäckt
som möjligt.

Dessa skriftliga öfningar böra ingalunda inskränkas till
lektionerna i modersmålet. Vill man verkligen, att barnen
skola vinna en för det praktiska lifvets behof användbar
färdighet att skriftligen uttrycka sig, en’långt högre grad
af färdighet, än den som nu äfven i bästa fall resulterar af
undervisningen, måste man utsträcka dessa öfningar öfver
folkskoleundervisningens hela område. Under lektionerna i
historia, geografi, naturlära o. s. v. är det lämpligt att någon
gång låta barnen skriftligen besvara en fråga, som är af
större omfattning eller ägnad att pröfva säkerheten af deras
insikt i något viktigare parti af ämnet. Att skriftligen
besvara sådana frågor lämpar sig äfven som uppgift för
hemarbete och är för öfrigt att rekommendera, när läraren måste
öfverlämna barnen åt själfverksamhet, såsom vid de s. k.
tysta öfningarna. Det torde väl nu få förutsättas, att opinionen
inom lärarekåren stadgat sig därhän, att man bör så mycket
som möjligt vid undervisningsarbetet taga vara på och
tillgodogöra sig barnens behof af själfverksamhet. Tidt och ofta
anordnade skriftliga öfningar af växlande art är just bäsfa
och lättast tillgängliga medlet härtill.

Men blir då icke rättandet af alla dessa skriftliga
uppsatser af hvarjehanda art för läraren en odräglig, en all
annan verksamhet paralyserande börda? Jo, nog blefve det
en odräglig börda för läraren, om alla uppsatserna behöfde
rättas. Men lyckligtvis är detta ej nödvändigt, knappast
önskvärdt. Hufvudvikten ligger ingalunda på korrigeringen
utan på öfningen. Endast de öfningsuppsatser, som blifvit
författade på lärorummet under därtill anslagna
lektionstimmar i modersmålet, kräfva en omsorgsfullare rättelse både
med hänsyn till innehållet och språkformen, men alla öfriga
mera tillfälliga uppsatser kunna rättas så, att läraren låter
någon af de svagare lärjungarne läsa upp sin uppsats samt
någon eller några af de bättre därpå göra sina anmärkningar
och tillägg samt slutligen själf anför, hvad han därutöfver
finner behöfligt att meddela.

Genom att låta den ene kritisera den andres arbete blir
det lif i leken; dock må man tillse, att man ej ger näring åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:46:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/17/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free