Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola eller stat något att skaffa. Häremot vilja vi blott
erinra därom, att, såsom här of van blifvit antydt, människans
bestämmelse är ej blott att blifva en god medborgare i något
af denna världens riken utan äfven och framför allt en
lycklig och salig medborgare i Kristi och Guds rike. Hemmet
skall i sin uppfostrande verksamhet hqfva denna människans
bestämmelse städse för ögonen, och skolan, såsom hemmets
tjänarinna, kan ju ej uppställa något annat mål för sitt
upp-fostringsarbete. Äfven hon bör anse som sin hufvudsakliga
uppgift att främja sina alumners religiöst-sedliga utveckling.
Ganska talrika äro de, som förmena, att folkskolan bör
meddela ett visst mått af vetande i de läroämnen, som anses
böra ingå i folkskolekursen. Hon bör nämligen bibringa sina
elever de insikter och färdigheter, som under rådande
tidsförhållanden äfven den, som hör till de små i samhället, synes
böra äga för att kunna själfständigt deltaga i det allmänna
lifvet. Dessa insikter och färdigheter skola meddelas för sin
egen skull. I folkskolan bör sålunda enligt denna åsikt den
materiella bildningen vara hufvudsaken.
Men hvartill gagna dessa insikter och färdigheter, om icke
den, som äger dem, kan använda dem på rätt tid och på
rätt sätt? Men härtill fordras ett åtminstone till en viss
grad ut vecklad t förstånd. Utan ett sådant äro kunskaperna
till stor del värdelösa, hvartill kommer, att de lätt glömmas
bort. Undervisningen bör därför af se att i och genom
meddelandet af insikter och färdigheter utveckla själskrafterna.
Detta är hufvudsaken. Ingen kan ju med framgång sköta
sin syssla, äfven om denna hör till de ringa, om ej hans
tankeförmåga är åtminstone till en viss grad utvecklad. Hvar
och en bör nämligen vid förrättande af ett arbete tänka
öfver målet därför, öfverlägga om följderna af hvad han
företager sig samt söka göra sig reda för medlen, genom hvilka
han lämpligast kan vinna sitt mål. Huru skulle t. ex.
landt-mannen kunna förskaffa sig, hvad som är af nöden för hans
förbevich hans husfolks uppehälle, om han ej förmådde
öfver-åsiktens uru han på bästa sätt kunde draga nytta af sin
väsentliga han borde plöja den, hvilket gödningsämne han
tiden sko^agna, med hvilket slags säd han borde beså den
ligen läreLandtmannen bör vidare af inträffande naturföre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
