Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt sig själfva, börja de lätt att slarfva. De ha ej heller
samma intresse af att lösa en uppgift, om de ej veta med
sig, att lärarinnan på någon sätt tar del af resultatet, pröfvar
och värderar deras arbete efter flit oeh förtjänst. Men hur
skall en lärarinna med afdelningar på kanske fyrtio barn i
hvarje klass utan öfver ansträngning kunna hinna att med
vederbörlig noggrannhet genomgå och rätta de tysta
öfningar-nas skriftliga resultat — betungad som hon är förut af
rätt-skrifnings-, uppsats- och räkneböcker?
Idealet vore enligt mitt förmenande, att korrigeringen
medhunnes under själfva öfningstimmen. Man kan t. ex. ta
nr högen ett barn här och där och så låta några stycken
redogöra för hur de löst den ifrågavarande uppgiften.
Det är sant, att fel därvid kunna bli förbigångna och
orättade. Men man kan ju ropa upp de barn, som man
särskildt vet vara i behof af kontrollerande ledning. För min
del håller jag före, att det myckna röda bläcket ej gör så
stor nytta i skrifböckerna, på folkskolans stadium åtminstone.
Bäst vore, om man hunne så bereda alla skriftliga öfningar,
att fel så mycket som möjligt förebyggdes. De fel, som det
oaktadt sedan förekomma, bör man grundligt genomgå och
klargöra för barnen, helst låta dem själfva rätta. Härvid
förutsättes, att lärarinnan förskaffat sig ett uppöfvadt
känselsinne för felens art och gradering. så att hon till rättelse
upptar endast sådant, som för barnen på hvarje särskildt
utvecklingsstadium är af väsentlig vikt, och låter allt annat
fara. Behandlar man emellertid tillräckligt omsorgsfullt
och kraftigt felen i de ordinarie skrifningarna, behöfver man
i allmänhet ej frukta, att de, som insmyga sig i de tysta
öfningarna, skola vara af någon farligare art. Ett ideligt
hejdande och rättande förtar dessutom så lätt den ungdomliga
lusten och farten i arbetet. Och vådan och skadan vore här
så mycket större, som de tysta öfningarnas måhända största
uppgift är att sätta pennan i, handen på barnen och få dem
till att uttrycka sig någorlunda själfständigt.
Men, som sagdt, och det gäller framför allt de tysta
öfningarna, uppgifterna måsta vara väl förberedda och endast
sådant föreläggas barnen till fortsatt öfning på egen hand,
som de förut tillsammans med lärarinnan inöfvat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
