Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söka framlocka eller frammana en värdering, som ligger öfver
deras erfarenhet. Glädje i arbetet är en för alla
eftersträf-vandsvärd känsla, men icke hvarje arbete är ägnadt att hos
barn framkalla en sådan stämning. Om ett ämne i och för
sig är ägnadt att väcka intresse äfven hos barn, kan det
dock skötas på ett så förvändt sätt, att det väcker motvilja.
Lätt räknade torde t. ex. de barn vara, som icke äro
intresserade för naturkunnighet, men fordrar man af tioåringen,
att han skall med glädje lära sig namnen på ett tjog muskler
i människokroppen, så må det vara förlåtligt, om han finner
detta »dödande tråkigt». Få barn åter torde t. ex. de vara,
för hvilka katekesen i och för sig är tilldragande, och dock
kan en lärare, som är vuxen sitt kall, meddela
undervisningen i detta ämne på ett sådant sätt, att lektionstimmarna
motses med glädje.
Från framkallandet af en åsyftad känslostämning öfvergå
vi nu till att tala om vården af de känslor, som väckts. Vi
vilja då äfven härvid först rikta våra tankar på
förnimmelse-lifvet.
Det är en känd sak, att, ju oftare och uppmärksammare
man betraktar ett föremål, desto fullständigare blir
kunskapen om detsamma, och, ju oftare en viss föreställningsserie
återkallas i minnet (»repetition»), desto mera befästes den.
Af erfarenhet veta vi ock, att tankarna redas och en felaktig
tankegång rättas genom att framdragas i ljuset och
underkastas granskning. Detta visar, att förnimmelserna befrämjas
i sin utveckling därigenom, att man direkt sysselsätter sig
med dem. Det är en lycka för våra barn, att så är
förhållandet, och att de intellektuella krafterna äga nog spänstighet
att fördraga den ej sällan omilda behandling, som de
underkastas.
Känslorna åter äro annorlunda beskaffade. Vi hafva
ofvan påpekat, att de undandraga sig hvarje direkt påverkan
af andra. I samband härmed står, att de icke tåla vid att
offentligen framdragas till skärskådande. Huru skulle det
t. ex. gå med barnens aktning for en lärare, ifall denne gång
efter annan talade med dem om denna deras känsla för honom’1’
Tidskrift för folkundervisningen, år g. 1898. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
