Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika lätt som åsikter. Fråga är, om man icke rent af kan
drista påstå, det en del känslor bilda det konservativa
elementet i vårt väsen. Mången vill kanske inlägga en
gensaga häremot och skylla på vanans makt. Sant nog, men,
funnes ej kärlek till det gamla, hvarvid man är van, så torde
det icke falla sig så svårt att bryta med vanan. Härmed
vilja vi dock ej säga, att enda förklaringsgrunden ligger i
känslans konservatism, men väl fästa uppmärksamheten på
att känslornas inflytande på våra handlingar är större, än
man kanske i allmänhet antager. Därför är det nödigt att
tidigt bilda en motvikt i själslifvet mot dåliga känslor.
Härtill äro icke förmaningar och bestraffningar rätta medlen. Vi
kunna icke ens hos oss själfva på öfvertygelsens väg
omedelbart förändra vårt känslolif, med mindre vi på samma gång
hos oss väcka andra motsatta känslor af tillräcklig styrka.
En känsla ger vika endast för en annan känsla. Kommer
barnet ut i lifvet med en fond af ädla, rena känslor, så har
det i dem ett visserligen ej tillräckligt men dock ganska
godt skydd mot dåligt inflytande. En sådan känsla är
samvetet, en känsla, som åtföljer förnimmelserna af våra
handlingars förhållande till sedelagens bud. Att odla detta bör
ligga uppfostraren om hjärtat. Han aflägsne allt sådant,
som kan framkalla och nära dåliga känslor, och fäste i stället
de ungas uppmärksamhet på och rikte deras föreställningslif
med sådant, som är ägnadt att förädla känslolifvet. I
synnerhet vake han öfver deras val af sällskap och litteratur.
I senare hänseendet måste den samvetsgranne uppfostraren
känna sig beklämd om hjärtat vid tanken på de mångfaldiga
frestelser, för hvilka våra dagars pressalster, icke minst
tidningarna, utsätta våra barn. Äfven de bästa innehålla ej
sällan notiser, i hvilka uselheten skildras ganska åskådligt.
Och den, som skrifver dessa rader, har gjort den erfarenheten,
att han icke ens i aktade tidningar kan lita på recensioner
af ungdomsböcker, när enligt vanan bokmarknaden före jul
öfversvämmas af dylik litteratur.
På grund af den snabbhet, hvarmed tillfälliga känslor
af t. ex. glädje och sorg växla hos barn, möter det icke några
större svårigheter att stilla en sinnesrörelse hos dem, blott
man visar något intresse för den sak, som upprört dem, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
