Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läggande seminarieundervisningen bör vara så enhetlig eller
med andra ord så koncentrerad som möjligt.
Att i hvarje särskildt fall konstatera läroanstaltens
behof och i enlighet därmed bestämma om undervisningen
tillkommer själffallet vederbörande rektor. Men för att
undervisningens olika grenar skola komma i rätt ställning till
hvarandra, kräfves därjämte äfven en med- och samverkan
från samtliga lärares sida.
Klart är, att med hänsyn till lärarepersonlighetens
utbildning intet läro- eller öfningsämne är af i egentlig
mening periferisk natur utan äger och måste äga krafvet på att
blifva tillgodosedt, lika väl som man med rätt af den i
verksamhet varande folkskolläraren fordrar, att han med lika nit
och intresse ägnar sig åt de olika sidorna af sin uppgift.
Men å andra sidan kan ju icke bestridas, att de folkskolans
läroämnen, på hvilka dennas arbete främst är riktadt,
kristen-domskunskap och modersmålet, äfven under lärarens
utbildning måste intaga en i viss mån dominerande ställning.
Hvad särskildt angår kristendomskunskap såsom läroämne,
kan och får denna ej nöja sig med att räknas såsom ett
läroämne bredvid de andra utan måste, såsom en nyare tysk
pedagog1 framhåller, i sin egenskap af att vara det i
djupaste mening fostrande undervisningsämnet till de öfriga
intaga en central ställning. Men häraf följer också, att
dessa ämnen, liksom de å läsordningen få sig det största
timantalet anvisadt, också måste framför de andra taga
elevernas tid och arbetskraft i anspråk.
Detta kan ju synas vara alldeles oomtvistligt. Och
likväl torde hvarje seminärielärares erfarenhet bekräfta, att
omsättandet i praktiken af dessa principer icke alltid ställer
sig så lätt.
Afvägarna härifrån äro två ganska klart markerade. Den
ena ligger däri, att de centrala läroämnena »drifvas» med så
stort nit och så dryga fordringar, att eleverna icke utan
öfveransträngning kunna uppfylla äfven mycket moderata
anspråk från lärarens sida i fråga om de öfriga läroämnena.
1 Fr. Zauge, Didaktik u. Methodik des evangel. Religionsunterrichts
S. 12 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
