Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men en sådan undervisning är icke rätt koncentrerad.
Den sätter visserligen för sig ett centrum men icke det rätta.
En möjligast solid underbyggnad i det ena eller båda
hufvud-ämnena träder i stället för hela lärarepersonlighetens
organiskt harmoniska utbildning.
Den andra af vägen har sin utgångspunkt i den hos hvarje
nitisk lärare själf klara lusten att meddela sina lärjungar så
mycket kunskap som möjligt i det ämne, han företräder.
Här ligger då nära till hands frestelsen att vilja göra just
detta ämne — oberoende af dess egen natur — till
hufvud-ämne. Då timfördelningen icke medgifver detsamma en
vidlyftigare behandling vid själfva undervisningen, måste
alltmera stegrade fordringar på lärjungarnes hemarbete och ett
ständigt tillökande med egna specialuppgifter af det i den
använda läroboken gifna materialet träda i stället. Följden
häraf måste blifva antingen öfveransträngning eller också
att lärjungarnes uppmärksamhet vändes från de till sin
natur centrala läroämnena, och resultatet med afseende på
hela seminariearbetet: decentration, splittring, i stället för
koncentrering, samling.
Att denna olägenhet verkligen försports, visar bäst den
vid seminarieläraremötet i Skara 1895 förda diskussionen
öfver ämnet: Hvad är att göra för att förhindra, att ett
eller flera ämnen drifvas pä de andras bekostnad? (Förhandl.
s. 45 f. jfr äfven s. 38—40!) Såsom botemedel föreslås bl. a.
kollegiets inskridande, men detta kan för visso icke råda bot,
om icke koncentrering af undervisningen och därmed följande
begränsning för hvarje seminarielärare blir en personlig och
oafvislig plikt.
»Men», hör jag någon invända, »skall då ej vid
seminarie-undervisningen någon hänsyn tagas till elevernas olika
individuella anlag; skall man icke hos dem söka väcka håg för
förvärfvande af djupare insikter äfven i de mera periferiska
områdena af deras kunskapsutrustning?»
Visserligen, men seminariets uppgift får icke vara någon
annan än att utbilda lärarepersonligheter — icke specialister
vare sig på det ena eller andra området. Seminariet har
att efter den gamla gyllene regeln »non multa sed multum»
meddela grundläggande och öfversiktlig men icke detaljerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
