Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan uppvisning lägga an på inlärandet af blott en mindre del
af kursen. Sådant förekommer någon gång men vittnar icke
till förmån för dens sanningskärlek, som så handlar. Hvad
kristendomsundervisningen angår, borde hvaije lärare inse
vikten däraf, att hans eget lif icke strider emot någon af de
heliga sanningar, han har att förkunna. Skulle han i någon
mindre väsentlig punkt hafva en från den antagna
läroboken afvikande mening, så besinne han, att han icke är ställd på
sin plats för att förkunna egna åsikter. Hvad han privat
tänker, rör icke barnen, men hans lif gör det så mycket mer.
Är skiljepunkten af central betydelse, så tage han sin afgång
i noggrant öfvervägande.
Uppfostraren vdke ock öfver barnen hålla sig till
sanningen, men en misstanke om osanning af något bland dem
bör icke af honom uttalas, med mindre att han för denna har
grundade, äfven för barnen lätt insedda skäl, och då böra
dessa ock af honom angifvas. Har en osanning kommit i
dagen, så undersöke han bevekelsegrunden därför och rätte sitt
handlingssätt därefter. Det är skillnad emellan en osanning
för att rädda en kamrat eller för att rädda sig själf eller
för att till sin egen räddning vältra skulden för en begången
förseelse på en kamrat. Angifverisystem får icke
uppmuntras, men förkastligt är också följande handlingssätt. Vid en
rannsakning befanns en lärjunge vara medveten om en
kamrats brottslighet men vägrade att vittna. Läraren tilltalade
honom då med ungefär följande ord: »Jag högaktar dig och
skulle i ditt ställe handla på samma sätt men måste i alla
fall sätta ned ditt betyg i uppförande.»
Slutligen akte uppfostraren sig för att genom hård
bestraffning af en öppet erkänd förseelse inleda barnet i
frestelsen att en annan gång genom osanning undandraga sig ett
väntadt straff.
Vid uppfostran till flit besinne läraren, att flit kräfver
ansträngning, och att fruktlös ansträngning verkar modlöshet.
Han bör därför väl afväga och samvetsgrant förbereda
uppgifterna, så att han af medelmåttigt begåfvade barn kan
under normala förhållanden kräfva en i någon mån
tillfredsställande redogörelse. Vidare böra barnen vänjas vid att ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
