Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fråga om uppmärksamhetens dygd tänka vi närmast på
skolarbetet, enär det skulle föra oss för vida ut från ämnet
att beröra denna egenskap i större allmänhet.
Att läraren själf måste ådagalägga intresse icke blott för
ämnet utan ock för barnens fÖrkofra,n däri, torde vara
obe-höfligt att påpeka. Sitter han och halfsofver, eller
undervisar han med förströdda tankar, så må han skylla sig själf
för följderna. Intresset är dock icke det enda villkoret. För
att få barnen med sig måste läraren ansluta sig till barnens
föreställningskrets. Endast då blir han af dem förstådd. Ord
och talesätt, bilder och exempel, som ligga utanför deras
erfarenhet, äro ofruktbara. Så gärna kan han tala på ett
främmande tungomål. Men äfven där dessa båda villkor
förefinnas, upptäcker läraren stundom en mera allmänt inträdande
ouppmärksamhet i klassen. Flera orsaker kunna här samverka.
Bland dem är ej sällan den, att läraren talar och frågar utan
ett bestämdt mål i sikte, eller att han förlorar sig i detaljer.
Därför må han lägga sig vinn om att undervisningen skrider
framåt på ett äfven för barnen märkbart sätt. Han bör laga,
att vid hvarje lektion framkommer åtminstone något nytt,
som barnen kunna med tillhjälp af sina redan förvärfvade
föreställningar fatta, och som de ock kunna i någon mån
värdera. Hvem har ej sett den glädje, som lyser fram ur
barnets tindrande Öga, då det vid hemkomsten från skolan
kan säga: »I dag ha vi fått lära oss det och det!»
I sanningskärlek lika väl som i andra dygder måste
uppfostraren vara en förebild. Han undvike därför sorgfälligt
medveten osanning och akte sig i sin undervisning för
öfver-drifter. Har han efteråt kommit till insikt om ett misstag,
erkänne han det öppet. Hans anseende nedsättes icke
därigenom i barnens ögon. En lärare hade en gång påbördat en
klass en förseelse, hvartill den icke gjort sig skyldig. Under
rasten kom han till insikt därom. Vid nästa lektions början
gick han in i klassrummet, ehuru han icke då skulle
undervisa där, och bad de församlade lärjungarne om ursäkt för
sin orättvisa beskyllning. Detta drag omtalades sedan af
dessa under uttryck af aktning för läraren. En frestelse,
som ligger nära till hands, är att i och för examen eller an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
