- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 18 (1899) /
189

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den form, hvari rektor Arcadii bok framträder, nödvändiggör
därför trots i densamma förefintliga pedagogiska antydningar en särskild
lärobok i pedagogik. Detta har ock Martig insett beträffande sin
lärobok, i det han två år efter första upplagan af »Anschauungs-Psychologie»
utgaf »Lehrbuch der Pädagogik», i hvilken han gör hänvisningar till
den förra. Vi vilja nu framställa några detaljanmärkningar.

Den å sid. 2 lämnade definitionen på utveckling: »En förändring
som framgår ur en varelse och bildar en sammanhängande enhet»,
förefaller oss ej fullt tillfredsställande. Det är väl förändringens särskilda
momenter, som bilda ett sammanhängande helt. Jämför professor
Heegaards definition: »ödvikling kan i Almindelighed siges at bestaa
i en sammenhsengende, lovbestemt Rsekke af Forandringer, som
til-sammen udgere en i sig selv afsluttet Helhed.» — I det schema (sid. 42),
i hvilket de olika formerna af omdöme sammanfattas, användas orden
visserligen, sannolikt och möjligen för att beteckna ett omdömes
visshets-grad, hvarvid må erinras, att bruket af visserligen synes alltmera
inskränkas till att med ordet beteckna ett medgifvande (visserligen — men).

»Analogiinduktionen är en slutledning», läsa vi å sid. 47, »som af
på erfarenhet grundade omdömen, att öfverensstämmelse i ett afseende
åtföljts af öfverensstämmelse i ett annat afseende, drager den slutsats,
att öfverensstämmelserna alltid åtföljas.» Blefve icke meningen
tydligare, om den sista satsen utbyttes mot t. ex. denna: att
öfverensstämmelse i dessa afseenden också alltid äger rum.

Sid. 88. läses: »När böjelsen riktar sig på personer, kallas den
äfven kärlek. Ledan kallas i sådant fall äfven hat.» Kan leda under
några förhållanden kallas hat utan missbruk af ordet?

Å följande sida möter oss satsen: »Åfven kan ett begär, som
alltför ofta tillfredsställes, väcka leda genom öfvermättnad.» Att begäret
väcker leda, är väl ett alltför populärt uttryckssätt.

Likaledes förekommer å nästa sida en mindre korrekt formulering af
en sats: »Blott småningom och med uppbjudande af all kraft kan det
botas. Obotligt är det dock (!) icke» o. s. v.

Sedan vi nu gjort några små, företrädesvis formella anmärkningar,
anse vi oss böra uttala det omdömet om språkformen i allmänhet
i rektor Arcadii bok, att den tillfredsställer äfven långt gående
anspråk på klarhet och korrekthet, parad med ledighet.

På grund af arbetets förtjänster bör det kunna vinna inträde
äfven i våra högre flickskolor, där, såsom förf. säger i sitt förord, »en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:46:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/18/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free