Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stumma, blef allmänt ansedt för ett under, som den fromme
erkebiskopen troddes hafva åstadkommit genom
handpålägg-ning. Det kan således icke förefalla allt för oväntadt, att detta
försök, i sig sjelft så stort och betydelsefullt såsom
vederläggande årtusendens villfarelse, dock icke förmådde medföra
någon förbättrad ställning för de döfstumma. Nej, det dröjde
ännu till och med flere hundra år, eller ända till .1400-talet,
innan ens ett andra försök med en döfstums undervisning
omtalas, och först det 16:de århundradet har att framvisa den man,
som kan kallas döfstummeundervisningens fader. Denne man
var en benediktinermunk vid namn Pedro de Ponce, och
landet, der detta skedde, var Spanien. Ponce undervisade några
döfstumma af hög samhällsställning och gjorde detta med en
framgång, som .väckte samtidens förvåning och beundran.
Härigenom väcktes ett visst intresse för de döfstumma och deras
undervisning, och efter Ponce finna vi tid efter annan
personer, som börja sysselsätta sig härmed så väl i Spanien som i
England, Holland, Tyskland och Frankrike. Undervisningen
var dock ännu blott sporadisk, och det stannade vid ett och
annat försök, liknande enstaka stjernor i den mörka natten.
Först i senare hälften af det 18:de århundradet är det, som ett
mera allmänt intresse väcktes för dessa olyckliga. För att
något sådant skulle ske och en allmännare
döfstummeundervis-ning komma till stånd, behöfdes något mera än hvad hittills
på detta område skett. Dertill behöfdes en man icke blott med
den allmänna bildning och den samhällsställning, som kunde
göra anspråk på att vinna gehör för sina idéer, utan en som
dertill med kärlek och sjelfuppoffring omfattade de döfstumma
i allmänhet och helt och hållet tog sig an deras sak, och som
med ord och gerning visade verlden, att de döfstummas
undervisning och uppfostran dock är något att göra uppoffringar för,
att lefva för. En sådan man vid den rätta tidpunkten förer
med nödvändighet sin sak framåt. Och han, som behöfdes,
kom: abbé Charles Michel de 1’Épée (f 1789). Han var den
förste, som samlade döfstumma i större antal omkring sig, och
af honom upprättades år 1760 i Paria det första
döfstumme-institutet. Detta underhöll han nästan helt och hållet af egna
medel, lefde och verkade uteslutande för detta och de
döfstummas bildning, underkastande sig härför många försakelser. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
