Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staternas omsorger. Sedan detta ändtligen skett, var det helt
naturligt, att för dem, som arbetade på detta område, den
frågan trängde sig i förgrunden, de döfstumma lämpligast
skulle undervisas. Redan de l’Épée och Heinicke (äfvensom
Braidwood) hode användt väsentligen olika metoder för sina
lärjungars utbildning, och emellan de tvänne förstnämda
uppstod en skarp strid om hvardera metodens företräden, en strid,
som från de 1’Épées sida fördes med en vetenskaplig klarhet
och med en värdighet, sådan man kunde vänta af den bildade
och ädle mannen, från Heinickes åter ofta nog med bornerade
påståenden, understödda af grofva förolämpningar mot hans
motståndare, och under egennyttigt hemlighetsmakeri med afseende
på hans metod. Att något utförligare redogöra för sjelfva
metoderna, om hvilka striden fördes, kan icke här vara platsen. I
allmänhet må blott nämnas, att de 1’Épées metod blef kallad
tecAtfwmetoden — äfven den franska metoden — och åsyftade
hufvudsakligen att medelst den döfstummes modersmål,
teckenspråket, utbilda hans själ och göra honom till menniska;
sedan detta teckenspråk utbildats till den grad, som för
ändamålet behöfdes, skulle han genom öfversättning från detta språk
lära sig sin fullsinnade omgifnings språk i skriftens form.
Heinicke åsyftade med sin metod, som kallades ta/metoden —
äfven den tyska metoden — att göra den döfstumme talande
och meddela honom undervisning hufvudsakligen genom det
talade ordet samt således göra honom så mycket som möjligt
lik fullsinnade menniskor. De 1’Épée förnekade visserligen
icke, att man kunde lära den döfstumme tala, men han ansåg
denna undervisning på långt när icke lemna ett sådant
resultat, att det lönade den stora möda och den kostnad, som denna
undervisning kräfde. Striderna om dessa frågor hafva allt sedan
delat döfstummelärarne i tvänne läger, och ännu i våra dagar
hafva de icke upphört. Till en början och ganska länge hade
den franska skolan öfverhand; i våra dagar åter har den tyska
gjort stora eröfringar. Huruvida hon i längden skall kunna
hålla de gjorda eröfringarna qvar och göra varaktiga nya, det
får framtiden utvisa. För vår del se vi i detta tillbakagående
å ena och i framåtgåendet å andra sidan närmast
kännetecknen på den vanliga gången: en oscillation emellan ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
