Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undervisningen för döfstumma bör af flere skäl taga sin
början så tidigt som möjligt, således i allmänhet helst då de
Åiro omkring 7 år. Särskildt med afseende på
talundervisningen är detta af vigt, emedan talorganen äro mjukare och
böjligare i de unga åren än sedermera. En skoltid af åtminstone
8 år anses allmänt vara behöflig, och ingen, som något känner
till hvad som under denna skoltid måste uträttas, skall finna
den samma vara för högt tilltagen. Hvarje lärare kan samtidigt
undervisa endast ett mindre antal barn, 10 å 12.
Undervisningen kräfver, såsom redan förut är omnämdt, bland annat en
vida mera individualiserande behandling än i en vanlig skola.
* *
*
Vi hafva berört några af hufvudfrågorna på
döfstumme-undervisningens område. Ännu en och annan punkt, för
hvil-ken vi trott oss kunna påräkna något intresse äfven utom
fackmännens krets, hade vi hoppats hinna att taga med, men
hafva för det närvarande icke funnit tillfälle dertill. Innan
vi bortlägga pennan, vilja vi blott tillägga ett par ord. En
oundervisad döfstums verkliga tillstånd är mycket svårt för
menniskor i allmänhet att rätt fatta. Då han till sitt yttre icko
allt för märkbart skiljer sig från annat folk samt kan förrätta
vanligt kroppsarbete, så tror kanske rätt mången, att det
äfven i andra stycken icke kan vara så illa bestäldt med honom.
Men det är icke så. I hans inre är det mycket mörkt. Han
hinner icke öfver det lilla barnets ståndpunkt i andligt
afseende, och tänker man särskildt på hans religiösa ställning,
så höjer han sig deri icke öfver hedningen: någon tröst från
ofvan under lifvets släp och vedermödor känner han ickc
till, och mot dödens bitterhet har han intet hopp. En hvar
stanne litet och öfvertänke denna sorgliga ställning, och den,
som förmår något, han göre sedan hvad i hans makt står för
att förbättra den samma! Men någon verklig förbättring kan
åstadkommas endast genom att bereda honom god
undervisning. Och om de döfstummas vänner väl må akta sig för att
glömma och icke tacksamt erkänna, att mycket är gjordt för
dessa stackars varelser, så få de å andra sidan icke heller tröttna i
sin pligt att framhålla, att ännu återstår mycket att göra. De
döfstummas antal är i och för sig icke litet—i vårt land utgöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:44:44 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/2/0020.html
