Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men äfven för Herrens församling, vare sig hon uppträdt
som en judisk i gamla testamentet eller såsom en kristen i
det nya, har det känts såsom ett lefvande behof att icke blott
gemensamt bedja till sin Gud och höra hans tal, utan äfven att
gemensamt höja sina röster vid afsjungande af fromma sånger.
»Sången är religionens dotter» har någon sagt. På grund häraf
måste ock den religiösa sången stå i det närmaste samband
med religionen och likasom födas ur den lefvande gemenskapen
med skriften såsom vår religions källa. Redan i gamla
testamentet kan detta innerliga samband mellan religion och sång
spåras. Ännu tydligare blir detta i det nya. »Så klungo i de
första seklerna det kristna folkets psalmljud såsom det
omedelbara uttrycket af det med ungdomlig friskhet och kraft
pulserande» lifvet hos den enskilde och församlinglhi.
Under medeltiden var denna andliga sång nära att dö bort;
men förstummas kunde den dock ej alldeles, utan blott för
någon tid nedtystas, tills den bröt sig väg genom ett: »Herre
förbarma dig», hvarpå snart följde en och annan, om ock
ofullständig, sång på modersmålet. Synnerligen ifriga voro de
andliga rörelser, som sökte väcka lif inom kyrkan, att återfordra
denna rättighet att få gemensamt på modersmålet besjunga
Guds stora frälsningsgerningar.
Den evangeliska reformationskyrkan har icke blott erkänt
kyrkosångens stora värde och upphjelpt den ur det förfall,
hvari hon under medeltiden råkat, utan hon har ock vid valet
af psalmer eller vid författandet af sådana först vändt sig till
Guds ord, på hvilket de måste vara grundade. Ty Guds
uppenbarade ord är den evigt friska och rena källan för all helig
sång, ur hviiken hvar och en måste ösa, som vill viga sina
läppar för att tala till Guds lof och pris samt till bröders
upp-byggelse. Den, som derför ej känner Skriften, han förstår ej
heller en rätt kyrkopsalm, och för den åter, som känner
Skriften, skall ej blott, när han med andakt läser eller sjunger en
psalm, de ord göras lefvande, som äro direkt anförda ur
Skriften, utan äfven många andra himmelska sanningar, som för
honom kunna vara till nytta. Derför säger ock Mathias Claudius:
»Ingenting öfvergår kraftiga psalmer; det är en välsignelse deri,
och de äro i sanning vingar, med hvilka man kan lyfta sig i
höjden och sväfva en lång tid öfver jämmerdalen.» Och Joh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
