Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge psykologien ännu gäller och icke kan åsidosättas, dertill
måste anses såsom olämpligt». — »Till och med om man kan
kalla skolsparkassorna ett ytterst verksamt medel till
sparsamhetens utveckling, så följer deraf. ännu icke, att detta medel
bör accepteras. Detta förbjuder sig af det skäl, att vigtiga
betänkligheter resa sig mot inrättandet af skolsparkassor i
allmänhet.»
Gerna må enskilda lärare, som dertill hafva tid och lust,
under den skolfria tiden vara ungdomen behjelpliga med
skötande af en sparkassa, om förhållandena i öfrigt äro derför
gynsamma. Men må det vara »pedagogiserande jurister och
nationalekonomer» förbehållet att betrakta skolsparkassorna, af
hvilka många i vår tid visserligen gjort sig en »käpphäst»,
såsom ett utmärkt uppfostringsmedel.
Arbetets andra del, den polemiska, är den omfångsrikaste.
Sedan författaren här först karakteriserat motståndarens
stridssätt, öfvergår han till att tala om »skolsparkassorna i deras
förhållande till skolans begrepp». Be aktans värd t är hvad han här
bland annat påpekar, hurusom nämligen äfven skolsparkassorna
i sin mån bidraga till ett öfverflyttande af uppfostringsarbetets
tyngdpunkt från hemmet till skolan, »ett sträfvande», säger han,
»som i den nyare tiden funnit många påtagliga uttryck, och
som det gäller att med fullt allvar gifva akt på».
Författaren visar vidare, att skolsparkassorna både direkt
och indirekt skada uppfostran och derför åro förkastliga. Af det
myckna tänkvärda han här meddelar vilja vi anföra endast
följande. Hvad han säger särskildt om sitt hemland torde hafva
sin giltighet äfven i^ed afseende på Sverige.
»Penningsparandet passar icke för barn. Ännu allt jämt är det, Gud vare tack,
trots många undantag grundsats i de flesta tyska hem, att
ungdomen i allmänhet icke får taga del i de gamles
sysselsättningar, nöjen o. s. v.; barnet skall icke tänka, känna och vilja
såsom de äldre: det skall icke vara lillgammalt. Lillgamla
barn likna rosor, dem man för tidigt och våldsamt öppnat af
otålighet att få se deras skönhet; de likna blommor, i hvilkas
botten en skadlig mask förstörande gnager. Det är för visst
icke för mycket påstådt, om man säger, att den materiella
stämning och grundriktning, som beherskar en del af vårt samhälle,
skulle erhålla ny näring genom intensivt uppöfvande af penning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
