Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fande. Och detta har Rousseau i rikt mått gjort. Men
Rousseau hör ej till de rena andar, hvilka den oerfarne blindt bör
följa. Djupa sanningar och grofva villfarelser, framstälda med
en ovanlig vältalighets hänrvckande kraft, äro i hans verk så
inflätade i hvarandra, att endast en mogen ande förmår att steg
7 O O
för steg skilja hvetet från agnarne. Detta gäller i synnerhet
om det förnämsta af hans arbeten, nämligen »Emil eller om
uppfostran». Rousseau säger i början af detta verk: »Allt är
godt, såsom det framgår ur skaparens hand; allt förderfvas under
menniskans hand.» Alldeles följdriktigt är det således, när
Rousseau påstår, att allt ondt, som finnes hos barn, blott
kommer af det onda exemplet; i synnerhet genom uppfostrarne
hafva barnen blifvit besmittade deraf. Han säger för den skull
äfven på ett annat ställe i Emil: »All barnens ondska kommer
från svaghet; gör det starkt och det skall vara godt.» »Det
gifves intet ursprungligt förderf i menniskohjertat; det är ej
en enda last i hjertat, om hvilken man ej kan uppvisa, huru
och på hvilken väg han har kommit in deri.» Vi böra för den
skull ej förundra oss deröfver, att Rousseau har uttalat det
påståendet: »att uppfostrarne äro skuld till all barnens lögn».
Undersöka vi saken grundligt, skola vi iakttaga hos Rousseau,
att enligt hans uppfattning allt ondt först utifrån kommer till
barnet. Men erfarenheten bekräftar tusenfaldigt, huru äfven
den omsorgsfullaste uppfostran icke är i stånd att i brodden
qväfva hvarje ondt begär i barnasjälen. Den samvetsgranne
uppfostraren öfverraskas fast mer på det oangenämaste, om,
såsom ur en källa, hvilken ej kan upptäckas, plötsligt och utan
eggelse utifrån de svåra barnasynderna: lögn, trots, olydnad,
egennytta, ofördragsamhet m. m., bryta fram. Denna sorgliga
företeelse är ett bekräftande af det gamla bibelordet:
»menniskans hjertas uppsåt är ondt allt i från ungdomen». Rousseau
förnekar sanningen af denna bibelns utsago och bekänner sig
till Pelagianismens fana, hvars grundläror äro ungefär följande:
»Hvarje menniska födes i sådant tillstånd, som Gud skapade
de första menniskorna, d. ä. utan synd och utan dygd. Genom
sin fullkomligt oförsvagade frihet beslutar hon sig för det ena
eller det andra. Syndens allmänlighet beror på förförelsens,
det onda exemplets och vanans makt.» Utgående från denna
uppfattning, kommer Rousseau till de flesta af sina grofva vill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
