Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wana fördragas, och behandla dessa tillfälligheter och smärtor
eom småsaker, hvilka ej förtjena någon uppmärksamhet. Tilläggen
deTas barnsliga fröjder icke allt för stort värde! Vänjen dem
småningom att se sådana ting, som äro angenäma för dem och
i sig sjelfva oskadliga; att märka det sköna och behagliga, som
de hafva, och att samtala med andra derom utan att häftigt
längta derefter eller att mycket bedröfvas öfver bristen derpå!
Men öfven dem förnämligast uti att stundom afhålla sig från
en tillåten förnöjelse eller afbryta den för att uppfylla en viss
högre pligt eller förrätta ett vigtigare göromål, och visen större
tillfredsställelse öfver dessa prof på förnuftig lydnad än öfver
alla andra bevis på flit och skickligt uppförande! Dessa öfhingar
utgöra i uppfostrans och pröfningens förhandenvarande
ståndpunkt grunden till all samdygd, och det är omöjligt att utan
dessa nå en nämnvärd grad af färdighet häri.
Ett annat lika så skadligt som vanligt fel vid barnens
uppfostran är, att man närer deras stolthet, i stället för att man
borde undertrycka den och bibringa dem blygsamma och
ödmjuka tankar om sig sjelfva. Det är ingen last, som tidigare
och lättare bemäktigar sig menniskans hjerta än stoltheten, och
dock är det ingen last, som är mindre på sin plats för oss svaga,
fattiga och syndiga varelser, som mera aflägsnar oss från
himmelriket och leder oss på farliga afvägar än just denna. Vi
äro naturligtvis allt för mycket benägna att anse oss bättre än
vi verkligen äro. Stärkes denna benägenhet i vår första
ungdom, så beherskar den oss inom kort tid så, att vi sedan mycket
ofta förgäfves bemöda oss att undandraga oss dess stränga
herravälde. Hon förbländar oss, så att vi ej se våra fel och
svagheter och alltså icke med rätt allvar tänka på deras förbättring.
Hon gör oss döfva mot våra lärares, våra vänners och vårt
Bamvetes erinringar och varningar. Hon förhindrar oss att, när
så kunde behöfvas, söka hos andra ljus, hjelp och råd, emedan
vi tillskrifva oss sjelfva större vishet, klokhet och styrka, än
vi i sjelfva verket besitta. Vi förakta frestelserna till det onda
och rvckas med af dessa, innan vi kunna sätta oss i försvars-
•/ 1
tillstånd mot dem. Vi bemöda oss alldeles icke eller alldeles
för litet att växa till i kunskap och dygd, emedan vi tro oss
redan hafva hunnit ganska långt deri. Vi finna ändtligen så
väl i kristendomens läror som i dess föreskrifter tusende svårig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
