Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter, emedan de strida emot våra höga inbillningar och syndiga
passioner, och vilkoren, på hvilka evangelium erbjuder oss nåd
och salighet, misshaga oss, emedan de motsäga vår stolthet.
Kunna vi då någonsin för tidigt och för allvarligt väpna oss
mot denna fiende till vår fullkomlighet och vår lycka? Kan
man någonsin vara för sorgfällig i att hindra honom ingången
i de små barnens hjertan? Men sker väl detta alltid? Söker
man inplanta hos dem ringa och blygsamma tankar om dem
sjelfva? Nej! I motsats dertill försummar man vanligen
ingenting, som kan alstra och främja högmodet. Man bibringar dem
snart höga begrepp om deras skönhet eller om deras förnäma
härkomst eller om andra fördelar, som hafva ingen betydelse.
Man berömmer hvarje riktigt svar, som man erhåller af dem,
hvarje lustigt infall, hvarmed de roa oss, såsom tecken till ett
synnerligen skarpsinnigt förstånd. Man berättar i deras närvaro
dessa tvifvelaktiga prof på deras skarpsinne, och hvar och en
öfverhopar dem med loftal, som de ej förtjena. Hvarje bevis
på deras flit eller lydnad räknas dem som en stor förtjenst, då
man borde hafva gjort nog med att säga dem, att de uppfylt
sin pligt och iakttagit sin egen fördel. Man visar dem nästan
samma yttre ärebetygelser, som man är skyldig äldre personer,
och finner sig till och med kränkt deraf, om de af andra
behandlas som barn. Man tager så mycken del i allt som angår
dem, man är så sysselsatt med att ofördröjligen afhjelpa deras
behof och att ögonblickligen uppfylla deras önskningar, att de
nödvändigt måste inbilla sig, att de äro vigtiga medlemmar af
det menskliga samfundet och intaga i detta en ansenlig plats.
A andra sidan förstår man att ursäkta alla deras dårskaper och
fel, skulle de än hafva uppsåtlig ondska till grund. Man
till-skrifver dem alla den ungdomliga flyktigheten, bristen på
uppmärksamhet och öfverläggning, åtminstone förskönar man dem
hos andra för att spara barnen en i sig sjelf helsosam skam
, och förvirring, och så vänjer man dem att högre än annat skatta
den tomma äran bland menniskorna och att mera bekymra sig
om rättskaffenshetens och dygdens sken än om dess sanna väsen.
Men hvem inser icke, att detta närer stoltheten i deras hjertan
och förvisar ur dem den sanna ödmjukheten?
Viljen I, som Gud satt till föräldrar, vårdare och lärare,
bevara edra barn för denna så förfärliga last, erinren dem ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
