Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördelar, hvilkas saknad eller förlust gör menniskan olycklig,
och hvilka följaktligen äro värda att med största ifver sökas
och att med all sorgfällighet bevaras. Man gör dem för tidigt
uppmärksamma på åtskilnaden mellan stånden i det menskliga
samfundet; man undertrycker deras naturliga benägenhet att
utan anseende till person uppföra sig mot hvar och en vänligt,
mildt och tjenstvilligt; man förbjuder dem att bevärdiga
menni-skor af ringare härkomst, men af goda seder, med en viss
för-trolighet eller understundom att umgås med dem; och ingjuter
i dem småningom om ej fullkomligt förakt, dock säkerligen en
stor likgiltighet och okänslighet mot dem, som ega ringare
egodelar och mindre yttre företräden än de. Rikedomen beskrifves
för dem skönare än dygden; fattigdomen och ringheten
förhatligare än lasten. De jordiska fördelarna, förnöjelserna och
förlustelserna, hvilka de vid äldre år kunna vänta, målas för dem
med så lifliga och retande färger, att de med det häftigaste
begär se emot njutningen af dem och göra dem till mål för
alla sina önskningar. Och hurudan undervisning meddelar man
dem vanligen om menniskans bestämmelse och om detta lifvets
sysselsättningar? Man måste arbeta, heter det, för att skaffa
sig föda och kläder; man måste noga se på sin egen fördel och
begagna hvarje tillfälle att främja den; man måste bemöda sig
att samla skatter, att svinga sig upp ur ringhetens stoft och
lemna långt bakom sig alla dem, som hafva samma afsigt; man
måste rätta sig efter vedertagna seder och bruk, de må vara
goda eller onda, förnuftiga eller oförnuftiga, på det man ej må
anses som ett besvärligt original och derigenom skada sin egen
timliga lycka; man måste förstå att lefva, d. ä. man måste
söka behaga hvar och en genom förställning, smicker och
falskhet och göra sig omtyckt af hvar och en och väl akta sig för
att tala så, som man tänker, eller att döma så, som sakens
beskaffenhet kräfver. Dessa äro de förnämsta läror, som man
vanligen gifver barn för att förbereda dem för deras inträde i
den stora verlden och för att göra dém dugande att väl
fullgöra sina kommande sysslor. Intet under, om de sedermera,
bländade af dessa fördelar, hänga fast vid jorden, om de regeras
af den lägsta egennytta och blifva obeqväma till alla ädla och
högsinnade handlingar. Intet under, om de ställa sig lika med
verlden i alla hänseenden, om de utan motstånd låta sig ryckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
