- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 7 (1888) /
138

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen dem slutligen ofta på hjertat, att de hafva en odödlig själ,
som är mäktig af en oupphörlig lycka; att denna jord icke är
den ort, der de skola nå sin bestämmelse; att Gud har skapat
dem för evigheten; att han här har satt dem i det läge, att de
skola pröfvas och öfvas, för att förbereda dem och göra dem
skickliga till det kommande lifvet, och att detta är det
allvarligaste göromål, som de här hafva att besörja. Detta sätt att
tänka och döma skall bevara dem för förderfvets väg och göra
dem visa till den eviga saligheten.

Jag anmärker slutligen som ett Qerde hufvudfel, som man
begår vid barnens uppfostran, att man vill undervisa och
förbättra dem mera genom föreskrifter än genom exempel.
Föreskrifter göra på långt när icke sådana djupa och förblifvande
intryck som exempel, och om det felas föredömen, blifva
lärdomarna till stor del utan gagn. Orsaken dertill är uppenbar.
Sinnena och inbillningskraften äro hos barn mycket mer
verksamma än förståndet, och de äro vida mer benägna att efterlikna
det, som de se och höra, än att genom mödosamt eftertänkande
undersöka dess rättmätiga eller orättmätiga beskaffenhet.
Erfarenheten lär dervid, att de bästa grundsatser mycket ofta icke
förmå att motstå det onda exemplets makt, likasom i motsats
dertill dygdens och fromhetens sköna föredömen icke sällan
rikligt ersätta bristen på undervisning. Men huru ofta sker det
icke, att föräldrar och vårdare känna sig tillfredsstälda med att
föreskrifva sina barn eller dem, som blifvit anförtrodda i deras
vård, goda lefnadsregler, utan att de sjelfva tänka på deras
iakttagande? Ja, huru ofta sker det icke, att de betaga sina
läror och föreskrifter all kraft genom ett mot de samma stridande
uppförande och göra religionen och dygden misstänkta och
föraktade genom denna motsats? Detta är den förnämsta orsak,
hvarföre så ofta alla deras föreställningar, varningar,
uppmaningar och bestraffningar blifva utan följd. Deras eget exempel
tillintetgör dem, och de beröfva sig sjelfva frukten af sitt
arbete.

Viljen I njuta dessa söta frukter, I, åt hvilka Gud har
anförtrott barn, så bevisen de dygders nödvändighet, tillbörlighet,
skönhet, som I prisen för dem, genom en sorgfällig och
ståndaktig utöfning af dem! Viljen I, att edra barn skola frukta
Gud och tjena honom i anda och sanning, så låten en sann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/7/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free