Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kräfver, tro sig mera obemärkta och fritt ge luft åt sin verkliga
natur. Härmed är icke sagdt, att man skall lägga något
otillbörligt band på barnen under deras fristunder, i otid ingripa i
lekarne och upptågen — det vore mycket ovist handladt; somligt
vill man icke se eller höra. Men lekarne måste vara sådana,
som anstå anständiga barn; annars må de väl förbjudas. Till
detta slags disciplin, som vi skulle kunna kalla yttre i motsats
till den, som åsyftar hjertats förädling och viljans böjande under
sedelagen, hvilken har en mera inre karakter, skulle vi kunna
ansluta den disciplinära verksamhet, som sträfvar efter en viss
takt eller rytm i skolans hela arbete. Genom den vänjas barnen
vid noggrannhet, punktlighet, uppmärksamhet, hvilket allt är
nödvändigt för så väl undervisningen, som sjelfva skolsamfundets
regerande. Detta underkastar naturligtvis barnen ett visst tvång,
hvilket af många anses lämpligt. Det är, säger man, orätt att
hindra barnen i deras fria, i och för sig oskyldiga rörelser. Men
så är alls icke förhållandet. Barnen befinna sig mycket väl af
en sådan yttre ordning. När den blifvit en vana, är den ett
godt moraliskt stöd, och barnen öfvas derigenom i den för lifvet
så vigtiga sjelfbeherskningens konst. Dessutom är saken alldeles
nödvändig: man kan icke med framgång undervisa utan att, som
man säger, hafva barnen i sin hand. En stram hållning i klassen
är ett godt bevis på lärarens duglighet. Den förhindrar i ingen
mån undervisningens lifaktighet och värme, tvärtom. Derigenom
att alla störande inflytelser hållas borta, kan läraren odeladt
hängifva sig åt undervisningen och till den draga lärjungarnes
intresse.
Vilja vi nu i korthet sammanfatta resultatet af vår
undersökning af disciplinens må/, så finna vi, att det är dels ,
åsyftar känslo- och viljelifvets utveckling och förädling, dels
yttre, eftersträfvar yttre hyfsning och ordning, att den yttre
disciplinen är ett oeftergifligt vilkor för undervisningen, och att
äfven den indirekt befrämjar den inre utvecklingen, i det att
den tvingar till sjelfbeherskning och grundlägger regelbundna
vanor.
Vi öfvergå derefter till disciplinens . Vi vilja dock
förutskicka den anmärkningen, att våra s. k. disciplinarmedel ej
äro några absoluta medel, de der under alla omständigheter och
i hvems hand som helst ovilkorligt frambringa det önskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
