Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resultatet; lika som det vid undervisningen och den dermed
åsyftade intellektuella bildningen ej blott kommer an på
som säges, utan huru det säges. En undervisning kan med
hänsyn till både innehåll och form vara fullkomligt korrekt och
likväl — om den rätta andan saknas — lemna ett mycket torftigt
resultat. Så kunna ock disciplinarmedlen, satta i klåparehänder,
blifva till ondo i st. f. godo. För att blifva till godo måste de
brukas i den rätta andan, och den är — , den kärlek,
om hvilken aposteln talar i Korinthierbrefvets 13:de kap., den
kärlek, som tror och hoppas, som är tålig och mild, som icke
förtömas, som fröjdar sig öfver sanningen, och som aldrig vänder
åter. Vi måste tro på sanningens och kärlekens makt, vi måste
tro, att barnen äro skapade till Guds beläte, vi måste känna oss
som Herrens ödmjuka redskap till detta skapade belätes fri- och
rengörande från sinlighetens slagg. Verka vi i den andan, skall
visserligen icke vårt arbete blifva utan all frukt, hur svårt och
nedslående det än stundom må synas.
Disciplinens medel äro: exempl, , belöning,
förmaning och bestraffning. Af dessä verkar exemplet indirekt, de
öfriga direkt.
Stor psykologisk erfarenhet behöfves icke för att inse exemplets
betydelse. En af barnets allra starkaste drifter är dess
efter-härmningsbegär. Genom det lär barnet t. ex. att tala, genom
det bildas redan i den tidiga åldern vanor, som kunna blifva
bestämmande för lifvet. Äro nu dessa vanor goda, bör väl icke
skolan motarbeta eller förändra dem; äro de deremot icke goda,
är det lika maktpåliggande, att de utrotas och utbytas mot andra.
I hemmet voro föräldrarne den förnämsta auktoriteten, efter
hvilken barnen bildade sig; i skolan framträder en ny, läraren.
Denne fordrar fullkomlig lydnad, hans ord blifva barnets lag,
men dermed följer, att han blir barnets mönster. Icke blott
hvad han säger, utan äfven hvad han gör, blir för barnet
bestämmande. Allt hvad han gör eller icke gör i skolan eller i
sitt enskilda lif kan hafva inflytande på barnen. Ett enda
obevakadt ord, en obetänksam handling kan tända en brand i
barnahjertat, som, om den också lång tid endast glöder under
askan, i en framtid kan slå ut i en förhärjande låga. En häftig,
våldsam behandling af barnen förslöar deras känslor, gör dem
våldsamma och brutala i umgänget sins emellan. Brist på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
