- Project Runeberg -  Tidskrift för folkundervisningen / Årgång 8 (1889) /
19

(1882-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

plinarroedel, och att de i allmänhet allt för mycket försummas.
Uppmuntran är i synnerhet lämplig i fråga om sådana barn, som
på grund af svaga naturgåfvor eller ogynsamma förhållanden i
hemmet hafva svårt att utföra förelagda arbeten, samt sedligt
vilsekomna barn. När de förra genom någon tillfällig ansträngning
lyckats göra ett godt arbete, bör man icke, utan att vidare
uppmärksamma dem, gå dem förbi eller, såsom till och med någon
gång händer, gyckla med dem, utan gifva dem ett vänligt
uppmuntrande ord. Den tillit, läraren så visar, kan blifva och har
mången gång blifvit ett frö med en förunderlig lifskraft. Det
har väckt sjelfkänslan och förtroendet till egen förmåga, så att
en hel revolution följt i barnets inre. På samma sätt kan ett
sedligt förvilladt barn genom ett visligt anbragt uppmuntringsord
få den första impulsen till sedlig förbättring, i det att
sjelf-förtroendet och sjelfaktningen väckas, och viljan stärkes. Hör
deremot ett sådant barn endast och alltid, att det är odugligt,
förderfvadt och förkastligt, så undrar jag rätt, hvad skäl det
barnet kan hafva att bringa dessa utsagor på skam.

Likasom uppmuntran vill belöningen befrämja sedligheten
genom att stärka den visade goda viljan. Vi hafva redan sagt,
att detta sker genom att lägga ett nytt motiv till det, som redan
ligger i pligtkänslans lust, samt att man icke får använda sinliga
eller rent af osedliga motiv i st. f. eller vid sidan af sedliga.
Härtill vilja vi nu lägga, att i ju enklare former belöningen
framträder, desto bättre är det; desto tryggare kan man vara,
att den icke skjuter öfver målet. Barnet bör kunna se på läraren,
när han är belåten med dess arbete; redan lärarens blick bör
vara en belöning för det välartade barnet. Men härtill kan
komma det fritt erkännande ord, likasom det uppmuntrande
till det försagda barnet: ett »bra gjordt» kan vara en rättvis
belöning för ett särskildt godt arbete. Sådana loford få dock ej
blifva hvardagsmat; då förlora de i — smak och effekt. Regel
bör vara, att det goda arbetet är sin egen belöning, men utföres
ett arbete på ett särdeles förtjenstfullt sätt, så skulle ett
ickeerkännande å lärarens sida verka nedslående på barnet, minska
dess arbetslust och kraft. Samma betydelse hafva de bos oss
vanliga s. k. premierna, som utdelas vid läsårets slut: äfven af
barnen kunna de icke fattas annorlunda än som ett uttryck af
lärarens belåtenhet med deras arbete. De hafva verkligen ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:45:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tidsfolkun/8/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free