Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeln, detta utfördt af en medvetet ond vilja. Det är denna
onda vilja, straffet vill bryta.
Straffet är till sitt sanna väsen en rättfärdighetens reaktion
mot synden. Sedelagen är en befallande makt, den fordrar och
har rätt att fordra absolut lydnad; den kan icke ostraffadt
kränkas. Genom lagens brytande sker en rubbning i den sedliga
verldens harmoni; denna måste återställas. Detta åstadkommes
genom straffet, i det att den onda viljan tvingas att erkänna
idéens, lagens öfverhöghet, att åter underordna sig denna. Så
återställes den brutna harmonien, uppkommer — försoning.
Derigenom att straffet för syndaren framstår som den
ovil-korliga, oundvikliga följden af synden, lär han inse och känna,
att samma regelmässighet och lagbundenhet, som utmärka naturens
verld, äfven ega rum i andens, att likasom den förras lagar ej
utan fara kunna föraktas och brytas, kan det ej heller ske med
den senares. Och att i mennis k osjälens innersta djup ligger ett
behof att lefva i harmoni med dessa lagar, visar sig i den rubbning
i själens eget väsen, som uppkommer genom synden, och som
vi känna under namnet ånger eller störd samvetsfrid. Denna
störing är det, som tvingar den gamle brottslingen att sjelf
angifva sig inför verldslig domstol för att genom det för brottet
stadgade verldsliga straffet söka vinna förlossning och försoning.
Samma makt är det, som kastar det straffade barnet i faderns
armar, der det nu efter straffet känner lugn och glädje —
jem-vigten, harmonien är återstäld. Först när ångerkänslan blifvit
så intensiv, att den ovilkorligt fordrar försoning, eger den kraft
att bryta den onda viljan, att ombilda den till god. Förmår
icke straffet framkalla ånger, så lär icke den felandes vilja
förändra natur, om ock fruktan för de yttre lidanden, straffet medför,
för någon tid kan afhålla från felets förnyande. Ångerkänslans
framkallande är således straffets närmaste uppgift. Så tror jag,
att straffets väsen och uppgift böra fattas, hvar helst det
förekommer, i lifvet. eller i skolan, och af hvem det än tillämpas,
af Herren sjelf eller hans ombud, lagens vårdare. Men vid
straffets tillämpning i skolan och i allmänhet på barn måste
något annat komma till, för att icke straffet skall förfela sitt
mål. Herren är ej blott rättfärdig; han är äfven nådig och
barmhertig. Han har gifvit menniskorna ej blott lag, utan äfven
evangelium. Det senare är gifvet till syndares tröst. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
