Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnet kan ej skilja mellan den straffande läraren och den makt,
han representerar; lagen och läraren äro för barnet ett. Det
förstår derför ej att lida straffet genom och söka försoningen
hos en annan: begge måste gifvas det af samma makt, af läraren,
om ej barnet skall antingen krossas eller drifvas att egensinnigt
uppresa sig mot den straffande makten. För att icke retas till
trots måste derför det straffade barnet i den straffande se icke
blott den kränkta lagens hämnare, utan äfven en kärleksfull och
förlåtande makt. Barnet måste inom sig känna, att det är dess
onda handling, icke barnet sjelft, som är föremål för lärarens
misshag, att läraren just af kärlek till barnet tvingas att straffa
det, att han genom straffet vill befrämja dess väl, att efter straffet
barnets fel är både förlåtet och glömdt, att läraren fortfarande
tror, hoppas på och älskar barnet.
Vidare följer af straffets begrepp, att det ej får användas
för främmande ändamål, att det skall stå i rätt förhållande till
felet, hvarken vara för strängt eller för lindrigt, och att det
skall vara fullt rättvist, träffa den verkligt skyldige och en som
är verkligt skyldig. Orättfärdigt är t. ex. att straffa ett barn
för fel, som dess föräldrar begått, såsom när de hållit barnet
från skolan. Felas i något af dessa stycken: straffas orättvist
eller utan kärlek, så förbittrar och förhärdar straffet i stället för
att förbättra, eller krossar det lifsmodet, gör barnen skygga och
nedslagna. Det är då i sig osedligt och har en osedlig följd.
Herren varnar oss derför, då han genom aposteln säger: I
fäder, reten icke edra barn till vrede. Ephes. 6:4 och I fäder,
reten icke edra barn, på det de icke skola varda klenmodige.
Coloss. 3:21.
Vi skulle kanske efter den utredning, vi sökt göra af straffets
väsen, kunna närmare, dels negativt, dels positivt, bestämma dess
begrepp på följande sätt: Straffet är rättfärdighetens reaktion
mot synden på kärlekens grundval. Det är icke den sårade
egenkärlekens hämndutöfning, eller den uppblåsta despotismens
sjeif-behagliga kraftyttring, och icke heller en den uppbrusande vredens
eller det sjukliga lynnets afledare.
Barn kunna göra sig skyldiga till många fel och förseelser,
vidt skilda till art och grad, och då nu straffet bör så väl som
möjligt afpassas efter felet, måste äfven olika arter och olika
grader af straff finnas. Skolans vanligaste straffarter äro: den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
