Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå dc nog att på ett för dem angenämare sätt använda tiden.
Ar åter läraren närvarande, kan han tjena och hjelpa barnet på
ett sätt, som gör detta straff dubbelt nyttigt. Mången gång
beror bristen i barnens kunskaper på ovana och oförmåga att
öfverläsa lexor; de förstå alls icke, huru de dervid skola gå
till väga. I den konsten kan nu läraren gifva dem en god
vägledning, visa dem, huru lexan kan uppdelas i mindre delar,
huru barnen böra göra sig väl förtrogna med innehållet, tankarne,
innan de söka inprägla orden o. s. v. Den hjelp, barnen så få,
kan blifva dem till ovärderlig nytta för all framtid.
Så komma vi slutligen till den kroppsliga , men, såsom
redan är sagdt, äfven den i förening med ordet — dessförutan
är den blott tortyr. Agan är en i hemmet och skolan fullt
berättigad straffart, nemligen sedan alla andra straff af andlig
natur förgäfves bli/vit använda, samt när det gäller att korrigera
vissa svårare oarter. Den är dock alltid en mycket allvarsam och
ganska betänklig sak; dels är den på sätt och vis ett
fattigdoms-betyg åt läraren, i det att han derigenom erkänner, att hans
andliga öfverlägsenhet är slut, dels är det en dom öfver barnet,
att det är snarlikt djuret, endast kan regeras genom fysiska
medel. Användt ofta, som universalmedel, förnedrar detta straff
läraren i både egna och barnens ögon, beröfvar honom förtroendet
till egen andlig kraft och identifierar honom för barnen med det
straffinstrument, han använder, det förslöar, förfarar och förhärdar
barnet, qväfver och dödar alla hjertats finare, ädlare känslor. Det
har obestridligen den förtjensten, att det frambringar skenbart
hastiga resultat. Häri ligger en stor fara, nemligen frestelsen
att för ofta använda det, att förbigå de andliga straffartema
såsom en onödig omväg. Men sådant hämnar sig fruktansvärdt;
olika fel, ja, olikartade individer, måste straffas olika. Endast en
Drako kunde yrka dödsstraff för hvarje brott. Men tillgriper
man genast det yttersta medlet på den förnuftiga straffskalan,
så måste man skapa en ny, och den kan ej blifva annat än
oförnuftig, måste bestå i en ständig stegring af detta yttersta
medels grad — hvar skall man då sluta? Brutaliserande verkar
en sådan metod på både lärare och bara. De senare medföra
från skolan ut i lifvet den föreställningen, att det är den
råa kraften som regerar verlden, att allt der beror på den
fysiska styrkan. Har man den, må man efter bästa förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
