Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maningen: skilnaden ligger egentligen i skärpan, eftertrycket.
Det är äfven nu fråga om att visa lagens höghet och syndens
vederstygglighet; men emedan tilltalet följer efter förmaningen,
framkallas deraf, att denna visat sig fruktlös och sålunda dén
ådagalagda onda viljan hotar att öfvergå till vana, måste läraren
gifva orden sådan tyngd, att de i grund krossa denna nu ganska
starka vilja, han må i orden och sättet visa sin sorg och
förtrytelse, han känner öfver ondskan, framhålla den stora skuld,
barnet ådrager sig genom sin synd. Och har. barnet förbrutit
sig mot någon annan personlighet, bör det tillhållas att afbedja
skulden hos denna, att utbedja sig förlåtelse. Ofriga strängare
straff böra i regeln åtföljas af den muntliga tillrättavisningen.
De egentliga ambitionsstraffen vilja genom att vädja till
barnets hederskänsla framkalla dess blygsel öfver förseelsen.
Men för att det kunna, måste de också för barnet framstå som
ambitionsstraff, d. v. s. såsom uttryck af minskad aktning för
barnet. Sker det ej, blir barnet säkerligen ofta oberördt af
straffet. För många barn, hos hvilka ännu hederskänslan slumrar,
kan platsen vid dörren vara minst lika treflig som vid bordet,
och allra angenämast är att alldeles slippa från undervisningen
— men då förfelar ju straffet sitt mål. Betonar åter läraren,
att straffet, såsom följande på en icke blott osedlig utan skamlig
geming, är förenadt med skam, att barnet genom sin gerning
gjort sig ovärdigt lärares och kamraters aktning, så väckes och
såras hederskänslan, barnet lider af straffet, och den smärta, som
så uppkommer, inverkar luttrande på viljan. Tillämpas
ambitionsstraffen på detta sätt, äro de tydligen af mycket allvarsam natur
och böra med både urskiljning och sparsamhet användas.
Förekomma de allt för ofta och för allt för ringa förseelser, så verka
de förslöande i st. f. eggande och förlora i kraft.
Qvarsittning i lärorummet efter den ordinarie skoltiden är
det naturenliga straffet för lättja. Med afseende på det vill jag
endast anmärka, att barnen, dels af sanitära skäl, dels för att ej
beröfvas all lust för sitt arbete, ej böra qvarhållas i skolan allt
för länge, samt att de ej få lemnas ensamma. Afsigten med
detta straff är ju att låta barnet fullgöra ett arbete, det förut
försummat. Men lemnas barnet åt sig sjelft, är det föga
sannolikt, att det, nedslaget eller missnöjdt som det är, verkligen
fullgör arbetet. Särskildt om flere barn lemnas utan uppsigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
