Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några brister vid uppfostran och undervisning i våra dagar.
ii.
En samtida lärare klagar: »Många föräldrar äro icke be-
tänkta att allvarligt böja barnens nacke, medan de äro små,
eller att bryta deras medfödda egensinne ocb egenvilja genom
förståndig och följdriktig tukt eller att tvinga dem till yttre
lydnad, så att den ju längre ju mer blir en helsosam vana.
’Det som vill blifva en god hake, böjer sig i tid’ — säger
ordspråket, och Guds ord säger: ’Den sitt ris sparar, han hatar sitt
barn, men den, som det kärt hafver, han näpser det i tid.’ —
Nej, många föräldrar låta den saken vara och åtnöja sig i stället
med matta och vidlyftiga förmaningar, om det hefalda icke göres
och det förbjudna icke underlåtes; ja, de äro oforståndiga och
vekliga nog att utbedja sig barnens lydnad såsom en gunst och
välvilja, i stället för att låta dem förnimma allvaret i Guds Q er de
bud och i föräldrarnes vilja, till och med genom kroppslig aga,
om det är af nöden.» Den nämde lärarens klagan är i sanning
berättigad. En sjuklig filantropi, som gripit många af vår tids
menniskor, gör uppfostran slapp och veklig. Dertill har ock
bidragit, att mången, som vill räknas till den hop, som gör
allvar af sin kristendom, till följd af sin religiösa åskådning
skjuter undan allvaret och strängheten, menande, att det enda
menniskan värdiga medlet vid uppfostran är godhevt och kärlek.
Men de förgäta härvid, att, om kärleken skiljes från allvaret,
blir den ej längre kärlek, utan slapp godhet. De hafva då ej
längre i sigte barnens sanna bästa för tid och evighet, utan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
