Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söka endast att i det närvarande ögonblicket göra allt för dem
så angenämt som möjligt. En sådan slapp godhet, äfvensom
ej sällan obenägenheten att göra sig omak och besvär,
obehagligheten af att med kraft taga i tu med ett så
tålamodspröf-vande verk som en allvarlig barnuppfostran och ovilligheten att
underkasta sig de mödor och försakelser, hvarmed det ofta nog
är förenadt, gör sig ej sällan gällande särskildt vid
behandlingen af små barn. Man förgäter då, att de intryck barnen få i
sina första år, äro mycket djupa och gifva åt barnens vilja en
viss riktning, och att dess förande ’åt ett annat håll ofta är
mycket svårt, ja, ej sällan misslyckas. Man ursäktar sig med
att de små barnen ännu ej hafva så utveckladt förstånd, att de
kunna fatta hvad som är rätt eller orätt. När de hunnit den
förståndsutveckling, att de kunna detta, då är det tid att börja
rätta deras förseelser, ty då kan man vädja till deras förstånd,
då först kunna de anses tillräkneliga. Men de, som så säga,
betänka hvarken att samvetet kan påverkas tidigare eller att
den onda lustan hinner på detta sätt att slå så djupa rötter, att
det blir så mycket svårare att få makt med den. Må alla
uppfostrare derföre lägga på hjertat Syraks ord: »Hafver du barn,
så tukta dem och böj deras hals allt ifrån ungdomen!»
»Böj vidjan, me’n hon är grön,
blir hon både fager och skön.»
Redan när barnet är helt litet, må man alltså begynna
grundlägga hos det goda vanor. Sådana äro vigtiga
förutsättningar för danandet af en verkligt sedlig karakter.
Ett annat fel, som i den tid, som nu är, icke så sällan
förekommer helst i familjer, der man är angelägen om att uppfostra
de unga till gudsfruktan, är, att man söker hastigt framdrifva
hos barnen ett högt utveckladt andligt lif. Man menar
nämligen, att barn kunna komma till samma sedligt-religiösa
utveckling som de äldre; att de kunna hafva samma andliga erfarenhet
som den, hvilken mognat i lifvets pröfvande strider. Men man
glömmer, att barn äro barn, och att det andliga lifvet utvecklar
sig organiskt. Söker man genom konstlade, onaturliga medel
pådrifva dess utveckling, fostrar man lillgamla, brådmogna
varelser, hos hvilka det andliga lifvet ej kommer till den fullhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
