Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annars skall jag finna det första spåret, som leder mig till dess
sanning, till dess inre väsen, än i mig sjelf, än i menniskan
sjelf, sådan hon framstår skild från verldsförderfvets inflytande,
i sin oskuld och renhet, med lefvande känsla af alla sina bästa
krafters sanning? . . . Dessa grundsatser ligga oupplösligt och
oryggligt i menniskonaturen sjelf. . . . Hon bringar genom en
naturenlig utveckling de menskliga krafterna i öfverensstämmelse
med det gudomliga, som är i vår natur, med det himmelska i
hjertat, med kärlek, tacksamhet och förtroende och med de höga
aningarna om det eviga och oändliga, hvaraf vårt hjerta är
mäktigt.» ––––-Den äkta menniskobildningen är alltså icke en
godtyckligt uttänkt och egenmäktig dressering af barnen genom
vuxna, utan hon är »väsentligen en de menskliga krafternas
inre utvecklingsdrift understödjande medverkan». Såsom sådan
tillkommer henne icke rollen af en öfver egen vishet stolt
herskarinna, utan af en naturens beskedliga tjenarinna och trogna
medhjelparinna». Hon är trädgårdsmästarens konst, under hvars
omsorg tusende träd blomstra och växa. Se, hon gör ingenting
till deras tillväxts och blomstrings väsende: deras tillväxts och
blomstrings väsende ligger i dem sjelfva. Hon planterar och
vattnar; men Gud gifver växten. Det är ej trädgårdsmästaren,
som öppnar trädens rötter, så att de suga in jordens välsignelse;
det är icke han, som skiljer trädens märg från deras ved och
veden från deras bark och så för dess söndrade delar från deras
rot till trädens yttersta grenar och i dessas mest obetingade
söndring sammanhåller dem i deras väsendes eviga enhet och
derigenom frambringar det slutliga resultatet af deras tillvaro,
trädets frukt. Af allt detta gör han ingenting. Han endast
vattnar den torra jorden, så att roten icke stöter mot den såsom
mot en sten; han endast leder bort det stillastående vattnet,
att hon icke må ruttna deri; han blott aktar, att intet yttre
våld må skada hvarken trädets rot, stam eller grenar och störa
naturens ordning, i hvilken alla dess delar, växande jämte
hvarandra, grunda och trygga trädets förkofran. — På samma sätt
uppfostraren. Det är icke han, som inlägger någon menniskans
kraft i henne; det är icke han, som gifver lif och ande åt någon
kraft; han sörjer blott för att intet yttre våld kommer och stör
naturens utvecklingsgång med hänsyn till hennes enskilda krafter;
han söijer för att utvecklingen af hvarje menniskonaturens en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
