Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»socialt väsen» vara lycklig i sitt stånd och blifva nyttig i sin
krets. Endast det hjerta känner Gud, som, uppstiget ur
omsorgen för sin egen inskränkta tillvaro, omfattar menskligheten,
vore det hela menskligheten eller endast en del deraf. Icke
för mig, utan för bröderna! Icke för det egna jaget, utan för
slägtet! Detta är den gudomliga stämmans obetingade utsago
i det inre; i dess förnimmande och följande ligger den
mensk-liga naturens enda adel.»
Men aldrig får den praktiska nyttan, den yttre fördelen
uteslutande eller företrädesvis vara måttgifvande vid bildningen
för lifvet; menniskan får ej förnedras till ett blott medel och
verktyg för andra; till ett blott organ i någon samfundsförening
eller tjenstekrets: hon är sjelf ändamål, har ett personligt värde
och sin sista bestämmelse i sig sjelf: i det eviga och
gudomliga i hennes individualitet, som kräfver utveckling och gifver
sig till känna i begäret och forskandet efter sanning för dess
egen skull, i det rena välbehaget af skönheten i natur och konst,
i Längtan efter ro och glädje i Gud. »Allmän bildning af
men-niskonaturens inre krafter till ren menniskovishet är bildningens
— äfven den lägsta menniskas — allmänna mål.»
Den som känner och begriper dessa grundsanningar, den
vet också, att den menskliga uppfostran bör bestämmas’ icke af
godtycke, nyck, förkonstling eller våld, utan bör följa ett evigt,
fullkomligt giltigt rättesnöre. »Naturens gång vid utvecklingen
af våra krafter, hvilken går före konstens gång vid deras
utbildning, följaktligen äfven före bela omfånget af de elementära
bildningsmedlen, och utgör grunden för denna, är evig och
oföränderlig.» –––-Menniskans och dess krafters tillväxt är Guds sak.
Den eger rum efter eviga, gudomliga lagar.––––––-Vårt tän-
kande, så framt det är verkligt menskligt, framgår ur den
gudomliga kraften att låta vår ande herska öfver vårt kött.––––-
Menniskonaturens krafter hafva alla eggelsen att bilda sig i sig
sjelfva. Barnet tänker så gerna, som det gerna går, och lär så
gerna, som det gerna äter, om man lägger för dess mun
lärosatsen så väl kokad och väl förberedd som dess mat. Känslan:
jag kan något, är för hvarje ungt barn en större belöning och
en större glädje, än alla de prydnader kunna vara, som
menni-skornas konst och gunst förmå gifva dem till uppmuntran.»
»Hvar skall jag sålunda söka menniskobildningens konst? Hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
