Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föreställningar, begrepp, idéer äro alltså icke
utgångspunkterna för ocb driffjedrarna till menniskans religiösa och sedliga
upphöjelse, utan känslor, hvilka skjuta brodd under moderns
kärleksvård och sedan i familjen få sin första verksamhet, och
utveckling. Med andra ord: religion och sedlighet kunna på
grund af deras väsen icke läras, utan blott erfaras, upplefvas.
»Alla, äfven aldrig så tydliga förklaringar öfver tro och kärlek
och alla äfven aldrig så varmt uttalade ord derom utan inre
verkligt lif i tron och i kärleken äro en tom vind, angående
hvilken barnet, som undervisas, egentligen aldrig vet, hvarifrån
den kommer och hvarthän den blåser.»
Af hvad här ofvan blifvit sagd t framgår tydligt, hvarföre
Pestalozzi satte så högt värde på familjelifvet och på skådeplatsen
derföre, hvardagsrummet, men i synnerhet är det deraf klart,
hvarför han hela sitt lif hyste en stor vördnad för den rätta
modem, ja, öfver hufvud för den ädla qvinnan. För hvem är
ej hans Gertrud bekant; och en af frugestalteraa i hans lef-
nadskrets skildrar han med följande vackra ord: »Så går Guds
sol sin bana från morgonen ända till aftonen; ditt öga ser intet
af hennes steg, och ditt öra hör intet hennes lopp. Men vid
hennes nedgång vet du, att hon åter går upp och verkar till
jordens uppvärmning, till dess dennas frukter blifva mogna.
Det är mycket, hvad jag säger, men jag skyr icke att säga det:
denna bild af den stora modem, som sväfvar öfver jorden, är
bilden af Gertrud, ja, af envhvar qvinna, som gör sitt hem till
Guds helgedom.»–––––––
Man kan säga: det är idealer, som i lifvet aldrig träffas.
Men om äfven den rena tanken för att framställa sig i sin
fulländning går utöfver mensklig svaghet och otillräcklighet, så är
dock moderns bild, sådan Pestalozzi målar den, ingalunda en
tom inbillning; den är verklighet och möter oss, Gud vare
tack! ännu midt i våra djupt sönderslitna samfund på hvaije
den stilla huslighetens lyckliga oas, dit civilisationsförderf med
sin frivola mammons- och sinlighetstjenst och sitt nedtryckande
elände ännu icke har medfört hjertanas förödelse. Det blir
ännu i dag i moderkärlekens underkraft det ordet sanning:
»Hvad de förståndigas förstånd icke ser, det öfvar i enfald ett
barnsligt sinne.» Lycklig den, som af Guds nåd fått lära ana,
känna och finna kärlekens och trons rike i en moders armar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
