Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelseordens hufvudformer; omständighetsord;––––––––––små-
ord; förord; bindeord och utropsord. En blick på denna
öfver-sikt säger, att den följda lärogången är mycket oredig. Den
visar ock, att samma sak behandlas på mera än ett ställe, utan
att man kan förstå anledningen därtill. Tillägga vi därjämte,
att delar af ordbildningsläran och rättskrifhingsläran äro
inskjutna här och där mellan de grammatiska öfningama,
framstår oredan så mycket tydligare. Men det är ej nog därmed,
att lärogången är oredig; den är ock opraktisk, då den i
sammanhang ej framställer sådant, som hör tillsammans, t. ex.
tingordets former för ental och flertal och sättet, hvarpå
flertals-formen bildas; de olika tidsformerna m. m.
Öfningarna, som äro afsedda för inlärande af rättskrifningen,
äro för få för att säkerhet i rättskrifning skall kunna vinnas.
Men under sådant förhållande, då man ju måste jämte dem
genomgå en rättskrifningslära, hafva de i öfningsboken intet
att göra. De upptaga då endast ett rum, som kunde användas
bättre. Lärobokskommittéen säger visserligen, att öfningsboken
kan innehålla äfven en rättskrifningslära, men den menar ej
därmed, att några öfningar, som afse inlärandet af rättskrifning,
skola inströs här och där mellan de grammatiska öfningama;
utan att rättskrifningsläran skall behandlas som ett helt för sig
och den egentliga språkläran som ett helt för sig, och att de
båda hvar för sig själfständiga delarna kunna hopbindas i ett
band af ekonomiska skäl.
Ordbildningsläran är framställd alldeles för vidlyftigt. Sant
är, att äfven folkskolans bara böra få någon insikt om huru
ord bildas. Därigenom underlättas uppfattningen af ordens
betydelse och ökas ordförrådet; men de böra få inhämta endast
det allra allmännaste, och de exempel, som användas för att
belysa och inöfva detta, böra ej vara så talrika som i herr
Nilssons bok. Genom att uppdela sammansatta och härledda
ord i deras särskilda delar och genom att bilda nya ord
medelst sammansättning af ord eller genom tillägg af ändelser
till ord öfvas ej förmågan att i sammanhang uttrycka tankarna
i tal och skrift. Dessutom är det i allmänhet lättare att
åskådligt och fattligt förklara ett ords betydelse, när detta står i
sammanhang med andra ord, än när det står alldeles isoleradt.
Ordförrådet torde ock riktas lika mycket genom andra språk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
